Hon: -Eftersom det inte var så länge sen du var gravid sist så förstår jag att du aldrig riktigt hann komma igång med träningen igen.
Jag: -Ehum... nej... just det...
Jag, träna? Ja, tydligen så vill min sjukgymnast att jag ska träna och hon verkar tro att alla tränar? Hon pratade om att jag skulle få börja träna överkroppen och så kunde jag få cykla där i deras gym, men cyklingen skulle få vänta eftersom jag var i så dåligt skick just nu.
Jag är ingen träningsmänniska. Som mest så har jag tagit ridlektioner i 4 år. Annars är det promenader som gäller. Max.
För några år sen så skaffade faktiskt jag och en kompis varsitt gymkort på ett gym här i Stockholm. Hon var ungefär lika motiverad som jag var, men vi tänkte att vi kunde sporra varandra. Jag hade hittat ett fint nytt gym, men egentligen var det väl deras relaxavdelning jag var kär i. Där fanns det massageduschar, ångbastu, doftljus och handdukar att låna.
Det började väl rätt så bra (som det alltid gör), vi var på spinning och gick och tränade lite själva. Men när jag avslutade mitt medlemskap ett år senare så berättade dom att jag hade varit där 17 gånger under det året. Medlemskapet hade kostat mig 500 kr/månaden, alltså 6000 kr minus 2000 kr i friskvårdsbidrag jag fick från jobbet, alltså totalt 4000 kr. Eller 235 kronor per gång att träna. Min kompis hade varit där 11 gånger, så det hade blivit ännu dyrare för henne. Det blev en dyr läxa för oss, men vi lärde oss att vi verkligen inte är några träningsmänniskor.
Så aldrig mer ett gymkort för mig. Och jag vet inte hur sjukgymnasten ska få mig att börja träna.
10 kommentar(er)
