Känns läskigt att det nu bara är några dagar kvar. Sen så ska jag sövas och så kommer det att bli helt svart och så kommer en kort period av livet vara "borta". För man minns väl inget av när man är nersövd, typ som när man sover så kan man ju ha ett luddigt minne av att man har sovit. Men när man blir nersövd så är det väl bara ett tomrum? Och man drömmer väl inte heller?
Läskigt känns det, men skönt att få det överstökat. För denna väntan är ju det värsta. Det allra allra värsta med allt det här var tiden mellan telefonsamtalet från sjuksköterskan som sa "Ta med dig en anhörig" tills jag fick höra vad det var. För den ovissheten och väntan var fruktansvärd. Och den här väntan på operation är inte heller särskilt rolig...