Det tog inte lång tid förrän Leah somnade på mig...
Idag var den längsta stunden jag och Leah har varit ifrån varannan... ca 5 timmar. Bra träning inför operationen och radiojodbehandlingen (då jag måste vara ifrån min familj i en hel vecka!).
Men det var nog lite jobbigt för oss båda... Jag kände längtan och stressade hem (jag sprang framför bussen för att stoppa den, för att jag höll på att missa den) och Leah grät i 2-3 timmar, enligt sambon. Uha, får ont i magen när jag tänker på stackars ledsna Leah...