bambi

Hoppas det går vägen med kläderna. Men jag själv och vänner som undvikt för pluttenuttig och för grabbigt har tyvärr fått köpa sånt tillslut i alla fall. Barnen blir så otroligt påverkade av andra barn på dagis och av TV, så tillslut ger man med sig. Och jag har faktiskt insett att det viktiga är att de är glada och att deras självkänsla är bra. Så trots min ovilja att köpa Spiderman och prinsess tryck osv så gör jag det lite grann nu.

Jag är ganska ok med det nu, för de blir faktiskt väldigt glada över att få samma plagg som de andra barnen de är med.

Min dotter hade någon klänning när hon var väldigt liten, då jag inte tyckte det var praktiskt, Men när hon började ha åsikter om sina kläder (typ 3 år ;-) ) så börjande hon bara vilja ha klänningar/kjolar. Hon vägrade annat. Så det var bara att fylla garderoben med klänningar för att slippa bråk. Denna period höll sig i ca 1,5-2 år. Nu är det ok med byxor igen.



Jag tror man kan kontollera barns käder ett tag, men förr eller senare ger man med sig.....

Det är min erfarenhet i alla fall och vad jag sett gällande andra.

Med andra ord...lättare sagt än gjort ( i alla fall tills den dagen barnen börjar uttrycka sin egen åsikt).

Passa på att bestäm själv så länge det går. ;)

Det gjorde jag också.

Tids nog vet de själva vad de vill ha eller ej.

Jag tror också att du kommer att få ge vika vad gäller dina klädfunderingar när dina barn blir äldre, om de själva ska få vara med och bestämma vill säga. Själv har jag också alltid ogillat stora blaffiga tryck, oavsett om det är Hello Kitty, Kalle Anka eller Spiderman. När mina stora barn (nu 9 och 7) var små valde jag oftast enfärgade eller mönstrade plagg i olika färger, tills dottern i treårsåldern plötsligt vägrade både byxor och blått/grönt/brunt till förmån för rosa, tyllkjolar och blommor (väldigt "flickigt" alltså). Eftersom jag gillade blått, snickarbyxor osv och hennes garderob var fylld till bredden med detta var det plötsligt inte mycket som passade. Sonen i sin tur har alltid, sedan han började ha åsikter om kläder, önskat sig just stora blaffiga tryck, och när han gång på gång pekade ut Spiderman, StarWars osv och hade det som högsta önskan så fick han några sådana plagg. Självklart är han påverkad av dagis-/skolkompisar, reklam och annat eftersom jag inte gillar dessa plagg och knappast visat honom till dem i affärerna. Jag som shoppat loss en massa som jag tycker är superfint på Meandi, PoP osv fick finna mig i att dessa tröjor blev kvar i garderoben om de inte hade monster eller robotar på sig.



Dotterns rosa period avtog efter ett tag, nu är det mest jeans och svart som gäller om hon får välja. Jag tror iallafall på att låta barnen få använda den typ av kläder som de själva tycker är fina (till en viss gräns givetvis). Det är svårt att känna sig annorlunda. Min egen mamma vägrade kategoriskt att köpa plagg med stora tryck (typ Musse och Mimmi som var poppis på 80-talet) och det fanns inget jag så hett önskade som sådana tröjor som "alla andra" hade.



Så, det är bara att njuta så länge du kan välja utan protester! Det gör jag. :-)

Folk säger att det inte spelar någon roll vad man klär sina barn i, vad de leker med och om man försöker låta dem vara sig själva istället för att lära dem att vara pojkar eller flickor, jag är övertygad om att det fungerar och att det är bättre för barnen. Oskar är ändå hela 6 år gammal och jag ser skillnaden på honom och andra pojkar, han är lugnare, slåss mindre, föredrar att leka med olika leksaker, fast han kommer bäst överens med flickor, förmodligen för att de är mindre buffliga.



Jag har hört femtioelva historier som går såhär "mitt barn hade unisex kläder ända tills han/hon fyllde 2 sen så var det bara prinsessor och rosa/ bilar och traktorer som gällde" Jag köper det inte, det är bullshit.

Måste förtydliga att jag i vuxen ålder ogillat stora tryck av olika slag, som barn ville ju jag (precis som de flesta andra) som jag skrivit också ha de plaggen!

Anna K: Men tror du inte att det har något med din sons personlighet att göra också? Det sitter ju knappast i hans kläder....



Och det du säger är bullshit är det verkligen inte här hos oss. Det är precis så det har varit. Dår se hur det blir nu med min ynfsta son (20 månader), även han kläs i alla möjliga färger, mönster och klädtyper. Det finns ju mer att välja på nu än när mina andra två var små. Jag förväntar mig dock specifika val från honom själv senare, men vi får se....

Jag kan inte annat än hålla med. Tycker inte alls man begränsar barnet om man inte sätter spets och andra obekväma material på dem. Som jag skrivit förut så är mitt motto till små barn: Lekvänligt :-)

Bambi, jag tror du hoppade över en rad?



Jag tycker inte det ger dej rätten att kalla oskyldiga barn hjärntvättade när du själv begränsar olika klädval för dina egna barn. Sen vad dina anledningar är har ingen betydelse.



Tycker du är vrång som anser att du har rätten att välja bort men dem som sätter på sina barn hello kitty måste ju vara helt jävla dumma i huvudet? Eller? Bara för din uppfattning om hello kitty eller spider man är på ett visst sätt betyder det inte att hela världen tycker så. Min dotter älskar både hellokitty och spiderman. Och hon är ta med fan både tuff och söt. Varför får man inte vara det?

Well spoken Bambi! Ni som säger att det är ingen idé, barnen kommer senare att vilja ha tylligt/tufft: Vad man klär barnen i som bebisar tror jag också spelar roll- Det får kanske folk att tänka efter lite extra hur de behandlar barnet. Och en treåring som har fått ha alla möljiga kläder och leksaker innan, är nog i alla fall mer benägen att fortsätta så, än en som alltid haft en begränsad garderob/ leklåda. Självklart kommer de att influeras av kompisar, desto mer anledning att se till att ditt barn inte är ett posterchild för stereotypa könsroller, för ditt barn är ju också en del av andra barns omgivning. När det gäller kläder tänker jag på 2 saker: Hur får det andra att behandla barnet, och hur praktiskt/ bekvämt är det att ha på sig. Då det gäller leksaker är det att ha ett så brett spektum som möjligt, och att inte förutsätta att dockor är till flickor, och traktorer till pojkar, utan att de får chans att utvecklas inom många olika områden.

Jag önskar att alla insåg hur mycket kommersialism spelar in här- självklart vill affärerna sälja olika kläder och leksaker till flickor respektive pojkar, de kan ju sälja mycket mer om inte syskon av oilka kön kan använda samma saker.

Tine Ja, någonstans har barnen fått idén ifrån (att pojkar inte kan ha rosa). Så ja, jag tycker att dom är lite hjärntvättade.



Jag var också hjärntvättad som liten, min mamma satte på mig massor med spets och tyll, jag lekte med barbie och var väldigt flickig. Så var jag ända tills jag läste genuskunskap på universitetet och bildade mig en uppfattning om hur genus och könsroller påverkar oss. Så i så fall är det kunskap som har hjärntvättat mig också (eftersom du skrev tidigare att jag var lika hjärntvättad som barnen..).



Jag har aboslut inte sagt att folk som väljer att klä sina barn i hello kitty/spiderman är dumma i huvudet. Nu läser du in lite för mycket i det jag skriver. Jag vill upplysa folk och sprida den kunskap jag har fått via den litteratur och föreläsningar jag har tagit del av. Ibland måste man ta i lite för att få folk att lyssna och reagera.



Sen så har jag många vänner som klär sina barn i klänningar och typiska killkläder, men inte diskuterar jag sånt med dom om dom inte vill. Vi har oftast något annat gemensamt och jag prackar absolut inte på dom mina tankar kring genus. Precis som med bloggen, jag prackar inte på folk mina tankar här heller eftersom det är frivilligt att läsa den.

Jenny Det är rätt självklart att det är en del av hans personlighet, det är det som är poängen i det hela, att låta barn få utveckla sin egen personlighet istället för att packa in dem i pojke eller flicka facken.



*Tine<' men hjärntvättade är ju de flesta utav oss, vuxna som barn, vi blir matade med könsrolls propaganda så ofta att vi knappt reagerar över hälften, att välja bort könstypiska barnkläder handlar om att man ska tillåta barnen att utvecklas till egna individer med sina egna unika egenskaper, alla pojkar är inte bråkiga, springiga, högljuda och klättriga och alla flickor är inte snälla, lugna, omtänksamma docklekare, alla människor är unika, det finns betydligt fler roller än mara pojke/flicka kvinna/man, tror man att man inte är hjärntvättad av normer eller att barnen inte blir hjärntvättade av normer, då har de riktigt lyckats med en.

Härligt att du förklarar!

Jag undrar dock om du resonerar lika när det gäller dig och din man? Ni är ju föredömen och jag gissar att ni inte använder könsneutrala kläder? Eller har din man jeans med rosa muddar?

Varför är det jämlikt att vara lika till utseendet?

Anna.

Vadå bullshit?

Finns inget värre än föräldrar som så tvärsäkert utalar sig bara för så och så har det fungerat på sitt barn.

Alla barn är OLIKA.

Dina te x rutiner, sömnmetoder osv kanske inte alls funkar för ett annat barn pga av barnets personlighet.

För mig har det varit otroligt nyttigt att få barn med otroligt olika personligheter ("lätta" och "svåra" barn).

Det som funkade på 1:a barnet gällande rutiner, sömn osv funkade inte för 5 öre på te x barn nr 2. Jag var helt knäck och frustrerad, tills jag insåg att så är det bara och anpassde mig efter hur barnet var.

Olika saker funkar för olika barn.

Detta har gett mig erfarenhet att aldrig ta för givet att bara för att en sak fungerade för ett barn så självklart funkar det för andra barn oxå.



Det är så lätt att döma.....



T

Kajsa Nej, det finns ju inte direkt jeans med rosa muddar på H&M eller så ;) Men vi använder ju båda jeans mycket till vardags och vuxenkläderna för män och kvinnor är ju mer lika varandra än vad flick och pojkkläder för barn är.



Men sen så vuxna mäns och kvinnors kroppar väldigt olika varandra (bröst/höfter/mm) medans barns kroppar är lika varandra och därför behöver dom inte ha olika kläder.

Kajsa Missade det där sista...



Nej, att vara lika till utseendent är inte lika med att vara jämnställt. Men hur vi klär våra barn gör att dom bemöts på ett visst sätt. Samma sak för oss vuxna, om jag klär mig i klänning så bemöts jag på ett sätt och om jag klär mig i t-shirt och jeans så bemöts jag på ett annat sätt. Men som vuxen så har man större resurser att bemöta omgivningen och man är inte lika påverkbar som ett barn.

Jag väljer inte bort ngt i princip. Mina pojkar har fått ha på sig allt från Batman till hello Kitty. Dottern likaså...nu är hon ju 3 och väljer ibland det gulligaste rosa med rosetter, tyll och hela baletten och andra dagar vill hon ha svarta tights och en starwars tisha. Jag anser att det är fel att välja bort ngt av princip som man själv har. Sen anser jag inte att varken skjorta eller klänning är obekvämt. Det beror på hur plagget är skuret och inte på vilket plagg det är. Tights och klänning är enligt mig det mest bekväma lekplagget tioll dottern eftersom det är också lätt att gå på toa. Killarna gillar mjuka jeans med mjuk mudd och ngn t-shirt.

Jag har iofs begränsat litegrann....jag har undvikit Kappahls fula flames men de har i princip fått välja själva.

Jag ställer mig inte på barrikaderna och skriker FEMINIST för fulla muggar utan visar hellre med mitt beteende att män och kvinnor är lika värda och att min dotter ska växa upp och tycka eller tro att kvinnor får kuva sig för männen har jag svårt att tro. Barn lär sig inte genom vad i säger utan vad vi gör. Jag tror jag visar klart och tydligt var skåpet ska stå....om man säger så :-)

Svar till Anna: Min yngsta son valde Hello Kitty kläder som 2 åring. Älskade sitt nattlinne och hade riktigt unisexplagg men sedan ändrades det i 3 års åldern. Han har aldrig varit så där hemskt intresserad av bilar, motorcyklar eller liknande men vid 3 års ålder bestämde han själv och övergav Hello Kitty och rosa samt nattlinnet utan att byta ut det mot ngt annat. Men han sa själv att de kläderna vill han inte ha längre och tog ut dem ur garderoben. Så där odramatiskt....men ändå bestämt. Så för oss var det inte alls bullshit utan faktiskt väldigt sant.

Bara tvungen att kommentera:) Min son har skjortor, han vill gärna se ut som sin pappa, som jobbar på bank, och han kan leka alldeles utmärkt i dom. Skjortor är alltså fullt lekvänliga, haha:) Han gillar även att ha mina skor och halsband och brorsans coola kepsar på sig, och dom går också alldeles utmärkt att leka i:)

En sak till:) Barnen måste själva få laborera med sina roller, det är ju därför de leker rollekar hela dagarna... Om barnen får möjlighet att utforska olika saker så kan dom själva bilda sig en uppfattning av världen. Föräldraansvar är väl kanske att inte låsa barnen åt nåt håll... Bara en tanke...

Med bullshit så syftade jag mer på att det inte kommer av naturen, det handlar nog i de allra flesta fallen på yttre påverkan från andra vuxna eller barn, då är ju frågan om man ska ge efter för att den yttre påverkan ska sätta tonen för uppfostran, det fanns en tid då min son tittade längtande på leksakspistoler för att de andra ungarna i lekparken hade det, men jag sa nej. Man måste inte säga ja till allt barnen vill ha.



På tal om tjattret om begränsningar, lets face it, alla föräldrar begränsar (sätter gränser) sina barn, det är vårt jobb att se till att våra barn växer upp till vettiga och välmående människor och för att man ska kunna uppnå det så behöver barn gränser och begränsningar. Jag tycker att det är motivet bakom begränsningen som är intressant, om du till exempel säger nej till en leksaks pistol för att du vill att dina barn ska lära sig att våld är fel så tycker jag att det är vettigt, om du däremot säger nej till att din son ska få ha rosa muddar på sina jeans för att rosa är en tjejfärg så begränsar du ditt barn på grund av fördomar och din rädsla för att vara annorlunda.

Mja, det där med att vi har olika kroppar köper jag inte riktigt. Män kan väl i så fall ändå ha rosa, broderade skjortor sin passform då t.ex.

Det skrämmer mig att barn i så fall måste vara "unisexklädda" för att bli bemötta jämlikt och med respekt. Jag arbetar på en mångkulturell förskola där många av flickorna har hål i öronen och är klädda som små rosa maränger. Jag har så svårt att se på vilket sätt det är fel att de är klädda så.

Personligheten sitter bortom det. Jag tycker du lägger värderingar hos barnen som de inte har. Ja, de jämför och kommenterar. Som de gör med HELA tillvaron. Som vi alla gör. Min erfarenhet säger mig att det framför allt är vårt beteende barnen observerar och efterliknar.

Cissi att klä ut sig tror jag att de flesta tycker är ok :)

Kajsa Unisexkläder handlar ju inte om att alla ska vara likadana, det handlar om bemötande, inte om utseende egentligen. Jag har jobbat på förskola jag har sett att en del av fröknarna behandlar pojkar och flickor olika "meeeen Ååååh! Vilkeen fiin klääääning du har i dag!" till flickor och "Wow! häftig tröja!" till killarna, det är liksom ingen hemlighet att det ofta är så.



Det är ju samma grej med vuxnas kläder som med barnkläderna, vi köper det som affärerna säljer, vi blir produkter av normen. I en perfekt värld så skulle alla kunna klä sig hur de vill utan att bli betraktade som konstiga. Lär man sig redan som barn att man har rätt att se ut som man vill och vara den man är så är det betydligt lättare att leva efter det än om man börjar sträva efter det som vuxen.

Så budskapet vi ska ge våra tjejer är att de inte kan klä sig hur de vill, för då kanske de inte blir bemötta för de individer de är? Då om någon gång har vi väl givit upp?? Vi ska anpassa oss och vara neutrala, för att ANDRA har en begränsad bild och ett felaktigt bemötande?

Vad är det för fel med att komplimera en söt klänning om den ÄR söt? Har vi vunnit om vi kallar klänningen "tuff" eller vad?

Kajsa eftersom att du uppenbarligen inte förstår så känns det rätt meningslöst att dividera om det.