Igår på tåget så satte sig en ung mamma i närheten av oss. Hon hade en son som var straxt över ett år och var gravid med nästa så hon blev lite nyfiken på oss när hon såg att Zack och Leah hade ungefär samma ålderskillnad som hennes barn kommer att ha.
Hon berättade att hon hoppades jättemycket att hon också skulle få en flicka. Hon pratade och gullade en massa med Leah. Leah som är väldigt social av sig ler alltid en massa när folk pratar med henne. Den unga mamman sa då:
- Små prinsessor ska le mycket!
Ja... jag visste inte vad jag skulle säga. Så jag sa väl inte så mycket utan log bara. Jag berättade detta för sambon när jag kom hem och han sa att hon sa nog bara det för att hon trodde att du ville höra det. Ja, kanske var det.
Vi säger ju ofta saker som vi tror att folk vill höra. När en kompis provar ett nytt klädesplagg och frågar "Ser jag bra ut i den här?" så scannar vi ofta av... verkar han/hon tycka om plagget (det hörs ju ofta på sättet kompisen ställer frågan) och så svarar vi därefter.
Men jag hoppas verkligen inte att jag skickar ut signaler om att jag vill att min dotter ska vara en liten prinsessa!
När vi är inne på ämnet, så hittade jag denna bok igår inne på en bokhandel:
Är det bara tjejer som gillar dessa maträtter eller är det bara tjejer som kan göra dom? Eller är det kanske bara en massa rosa mat...? Varför är denna kokbok "för tjejer"? Jag fattar faktiskt inte...?