bambi

Lära sig mammarollen tidigt



Jag umgicks med en annan mamma från Zacks förskola denna vecka och vi kom inte på ämnet genus (hon är också intresserad av ämnet). Hon hade tänkt på att det finns en liten flicka på förskolan som bara är 3 år gammal som alltid kommer och rapporterar till henne om hennes son och vad han har gjort under dagen. Flickan berättar om hennes son har ätit bra, gjort illa sig, mm. Detta kände jag igen eftersom hon brukar göra så för mig också.

Den andra mamman hade blivit så förbluffad över att denna lilla flicka, blott tre år gammal, hade lärt sig vad hon som mamma ville veta och behövde veta. Hon hade redan lärt sig vad mammarollen innebär. Denna lilla flicka agerar också ofta som "extrafröken", som det kallas. Extrafröken är ju inget okänd fenomen och det är just flickor som tar på sig denna roll.

Jag tänkte på det denna mamma sa och kunde inte komma på att någon av dom andra pojkarna hade kommit fram och berättat för mig om Zacks dag, medans flera av flickorna har kommit fram och berättat om Zack har gjort illa sig och förut så kunde dom berätta att han hade sagt "mamma" eller något annat.

Jag vet inte om dom kopierar pedagogernas agerande eller om dom har förstått att jag som mamma vill veta detta om min son. Men det är makalöst att barn som är så små redan faller in i olika roller så där!
#1 - Merdrivkraft

Okej där ser man:) du får också ha en toppen söndags kväll:)

#2 - Melinda

sv; Hehe tack desamma! ^^

#3 - Tankgirrl

Ja sådant är nästan lite creepy tycker jag! Det är ju "gulligt" men bekymrande.... Min dotter har en kompis på dagis (en kille) som tar hand om henne som en stor storebror (han är bara 5 men beter sig som 10) och han läser bok för de mindre barnen, hjälper dem med deras strumpor skor och mössa när de ska ut och så. Jag tycker det är fint av honom, samtidigt kan jag känna "LEK UNGE! Du är fem år!"

hur ska jag tänka i detta? det är lite oroväckande tycker jag!

#4 - Sofi

Men så gör min Elis också!

#5 - Martina

När min son var nyfödd hade dottern stenkoll på om han var påväg att vakna och kom och sa till. Och så fort han började låta som om han skulle börja gråta så kom hon och sa till att "Benji gråååter" med ledsen röst...

#6 - Mollie

Min son har stenkoll på sin lillasyster och rapporterar allt!! Han tar hand om henne när hon är ledsen och tröstar! Tror mer på instinkt; att skydda de vi älskar och allt som rör de!

#7 - Tess

Det är ju en fin omvårdande roll, men skulle önska att rollen vore mer ok för pojkar också. Ska göra mitt bästa för att lära min son empati :-)

#8 - Amanda

Jo, visst är det fascinerande.. men jag kan inte riktigt bestämma mig om jag tycker det är så fel. Ändå. Snarare skulle jag gärna se att pojkar OCKSÅ kunde lära sig lite av det. Barnet du berättar om imiterar förmodligen vad hon ser fröknarna göra när föräldrar kommer.

#9 - Marie-Louise

Jag tror att många flickor blir drillade till detta beteende hemma ganska tidigt. Många uppfostrar sina döttrar så att de ska bli omhändertagande, gulliga, söta och vara andra till lags, då får man detta beteende, tror jag alltså. Sen härmar de säkert förskolefröknarna också, de ser hur dessa gör när det kommer föräldrar, de hör frågorna som föräldrarna ställer och sen härmar dom. Detta beteende övas sen inne i dockvrån... Jag kommer ihåg då mina döttrar var små, då kom de ofta hem och var ganska sura/upprörda över leken i dockvrån, för de andra flickorna som var med och lekte höll alltid på att passa upp på pojkarna som fick vara med. Min äldsta kom hem en dag kommer jag ihåg och frågade mig om det verkligen var så att papporna skulle vila efter de kom hem från jobbet, för så hade dom lekt då i dockvrån....Barn leker och gör också mycket av det vi föräldrar gör hemma, allt vi gör upprepar dom.

#10 - Marianne

Det er vel åpenbart at det er en biologisk faktor involvert i dette også? Det faller seg kanskje mer naturlig for jenter enn gutter å ta ansvar for små barn? Så spesielt makeløst synes jeg ikke dette er.



Jeg er opptatt av genus og mest mulig likestilling mellom gutter og jenter, men generelt sett er det jo en viss forskjell mellom kjønnene som man ikke kan se bort fra. Men det betyr jo ikke at vi som foreldre bør gjøre det vi kan for å ikke forsterke denne forskjellen.

#11 - Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan

Håller med Tess. Det är en fin sak att vara omvårdande och bry sig om andra, men det blir fel när det bara är flickorna som är så. Därför tänker jag att pojkar gärna ska uppmuntras lite extra till detta beteende medan man gärna kan påminna flickor om att tänka på sig själva lite mera... i måttliga mängder.

#12 - Katrin

Tycker att det är fint att hon bryr sig, men visst är det inte bra om det går till överdrift heller.

Min Leo är också så, kommer direkt och "skvallrar" och när jag hämtar honom brukar han ha en låång historia att berätta om allt som hänt och vad alla gjort ;)

#13 - alexandra

nu kom mina socionomtankar in. Lite oroväckande om ett barn tar på sig ett ansvar sin inte är åldersadekvat. men jag tänker inte gå in mer på detta, men som socionom så känns det ju lite kosntigt, eller så är det hennes personlighet. svårt att veta när man inte är insatt i hur familjen fungerar.