Igår kväll hade jag och Zack en riktig kamp. Sambon var iväg och klättrade så jag var ensam hemma med båda barnen.
Zack brukar somna runt kl. 19 på kvällen, men han ville inte sova då. "Inte blunda" säger han. När klockan började bli efter 20 så la jag honom i hans säng och sa "god natt". Det blev skrik och tårar och jag försökte lugnt förklara att klockan börjar bli mycket.
Han var jätteledsen och kröp ur sängen och lägger sig på mattan. Jag lyfter upp honom i sängen igen men han skriker "nej!" och lägger sig på mattan igen. Jag lyfter upp honom igen, men han kryper ner ytterligare en gång. Leah vaknar av allt skrik så jag går ur rummet och låter honom ligga där på mattan... måste ju ta upp Leah.
Jag låter Zack vara ett tag och matar Leah lite. När jag sen går in till honom så ligger han fortfarande på mattan så jag lyfter upp honom och kramar om honom länge och lägger ner honom i sängen. Men nej, han skulle ner på mattan IGEN.
Jag blev trött på det hela och tänkte "äh, sov på golvet då!" och sa god natt. Kände mig jätteelak och det kändes som om Zack kände sig som en martyr eller nåt...
Blää... jag hatar såna där kvällar och jag känner mig som världens sämsta mamma. Imorse var det extra mycket kärlek och pussar så nu känns det lite bättre. Men när sambon kom hem runt 22.30 så låg han fortfarande och sov på mattan så han la honom i sängen coh då orkade han inte protestera så mycket.
4 kommentar(er)
