Efter det att jag och sambon skiljdes åt, han åkte till jobbet och jag hemåt efter läkarbesöket så kom en äldre man och satte sig bredvid mig och Leah på bussen. Han började prata med henne och social som hon är så bjöd hon på leende efter leende. Gubben lekte med hennes små fötter och började sjunga för henne. Helt okej, tycker jag.
Jag tittade lite på honom och såg att han hade två klockor, en på varje arm. Jag började studera honom lite mer och såg mer och mer egenheter, tröjan var ut och in och det var hål i byxorna vid ena knäet.
Plötsligt så börjar han ropa "kom, kom, kom" till Leah... då kändes det lite konstigt. Inte hade jag lust at räcka över min bebis till en främling på bussen. Jag log lite och låtsades som ingenting, snart skulle jag ändå kliva av bussen.
När man kommer med en liten bebis så är det väldigt många som tar kontakt. Det är jättetrevligt och jag brukar inte ha något emot att dom pratar med Leah eller leker lite med fötterna eller klappar henne lite lätt på kinden, men någonstans måste man ju dra gränsen och jag vill nog inte att främlingar ska hålla i henne (kompisar får hålla i henne hur mycket dom vill!). Vart drar ni gränsen? Har ni varit med om några konstiga människor som har kommit fram till era bebisar?