Bambi

Detta med att kunna vara borta länge med barnen har länge varit en dröm. Ända sen jag var gravid med Zack så drömde jag om att få spendera hela dagarna med honom lekandes på stranden. Jag känner mig väldigt privilegerad som kan uppfylla denna dröm. Men vi har sparat länge, säljer bilen, kläder och annat som vi inte behöver. Vi springer runt och handlar mat på extra pris och det är absolut köpstopp (förutom sånt som är absolut nödvändigt).

Vi älskar att resa. Innan barnen så reste vi utomlands två gånger om året men nu har vi inte varit utomlands sen april 2008 (Zack föddes i september 2008). Så det ska bli så underbart att få komma ut och resa igen. Men allra mest ser jag fram emot att få ta det lugnt tillsammans med dom jag älskar mest.

Det ska bli underbart att fira vår kärlek. Vi kommer stå där på stranden och se varandra i ögonen och lova varandra fortsatt trohet och kärlek. När vi står där på stranden så har vi varit tillsammans i nästan 9 år och förlovade i 3½ år.

Men resan känns också som ett avslut på allt detta med cancern. Jag ska göra strålbehandlingen i december, sen så ska jag vara helt frisk och så åker vi i januari.

Det känns så skönt att ha ett mål. Något att se fram emot och kämpa lite för. Det får mig också att tänka positivt på cancern för då kommer det vara över.