bambi

Svar på frågestunden, del 7 - Genus

Vad tycker du är svårast när det gäller att uppfostra barn genusmedvetet? Gör även du tabbar, i så fall vad?
Svårast tycker jag nog är språket. Det manliga blir ofta normen i många situationer och jag kallar ofta Zack för "lilla gubben" och Leah för "lilla gumman", jag försöker sluta med det men det är inte så lätt när man inte alltid tänker efter exakt vad det är man säger.


Och såklart: Hur skulle du kort beskriva "Genus for dummies"?
Att det handlar om att inte begränsa barnen genom att bara ge dom vissa valmöjligheter, t.ex blått/rosa eller tuff/söt. Istället handlar genus om att ge alla barn alla möjliheter att utveckla sina egna personligheter och inte stoppas in i en mall över hur dom "ska" vara.

Varför är genusfrågor så viktiga för dig?
För att jag gillar inte hur begränsande könsrollerna är och hur dom motverkar jämställdheten i vårt samhälle.

När och varför blev du intresserad av genus och jämställdhetsfrågor?
Det måste nog ha varit när jag pluggade socialpsykologi, sedan så läste jag genuskunskap som sommarkurs (det var en utav dom få bra sommarkurserna som Mälardalens Högskola hade att erbjuda) och blev helt såld.


Vad tycker du att man ska säga när barn och VUXNA säger åt mina barn (söner) att deras tröja är tjejigt/toffs i håret är tjejigt/man kan inte göra så för det är tjejigt.. ja du förstår, när barn kommer fram och säger så till mina barn och korkade mobingvuxna som säger likadant. Vad tycker du att man ska försvara sina barn med då och vad ska man lära sina egna att säga?
Jag tycker att man ska se det som något självklart att pojkar kan ha rosa och visa väldigt tydligt att du inte förstår vad dom menar. Om du utstrålar att det är lika självklart att en pojke kan ha rosa som en flicka så känner sig nog den andre vuxna lite dum. Jag har märkt i såna situationer att dom oftast inte kan förklara varför killar inte kan ha rosa när jag har frågat varför och visat mig HELT oförstående för deras ståndpunkt.

Varför brinner du så för det här med genus? Könen är ju faktiskt olika.
Könen blir olika när man uppfostrar dom olika, vilket vi gör från första stund. Men egentligen så finns det MYCKET mer olikheter inom könen än mellan könen.


Vad bra, passade perfekt har funderat på ditt plåsterinlägg under helgen. :)
Hur kommer det sig att du är så intresserad av genus? Du klär dig ju själv väldigt kvinnligt (men klär inte din dotter i klänning), verkar vara den som bakar mest hemma osv.
Jag har själv inga barn, men hemma hos oss är det jag framför sambon som lagar mat, han dammsuger men jag plockar.. Är ni jämnställda i dessa frågor?
Jag är tyvärr redan "förstörd" och jag vill inte att Leah ska få samma kroppskomplex som jag har haft. Sedan så är jag en vuxen kvinna och hon är ett litet barn som håller på och utvecklas och kan inte sortera hur hon blir behandlad.

Ja, vi är väldigt jämställd vad det gäller hushållsarbetet och har alltid varit. Förut så körde vi varannan gång med det mesta, nu har vi istället delat in lägenheten i två områden som vi har hand om.

Är det inte bättre att ändra fritidspedagogernas åsikter analyseras i första hand? Vet pedagoger
Som berättar för föräldrar att deras dotter är såå fin i sina rosaklänngar.
Jo, men det är inte lika lätt att påverka vuxna och deras tankesätt. Men självklart att det viktigt med pedagogernas inställning till genus, det är ju därför det finns med i läroplanen för förskolan.

Hur hanterar du situationer där du förklarat era (din och din makes) åsikter och tankar kring uppfostran, genus och liknande flertalet gånger, men att folk fortfarande inte förstår?
Ja, det är svårt. Ibland ger jag upp men när jag orkar så kan man fortsätta och diskutera och förklara vårt synsätt på barnuppfostran och genus. Det känns viktigt att speciellt vuxna som är omkring barnen mycket förstår hur vi tänker och det gör dom flesta.

#1 - Johanna

Hej,,vilken fin blogg!

Kikade in via mertrafik...

Trevlig kväll!

#2 - Camilla

Du sa att man ska erbjuda barnen så mycket som möjligt och inte begänsa utvalet så om man hårddrar det skulle du alltså erbjuda båda barnen att ha kjol och klänning. Tycker du att det är att gå för långt eller är du rädd för hur omgivningen skulle ta det?

#3 - Camilla

Du sa att man ska erbjuda barnen så mycket som möjligt och inte begänsa utvalet så om man hårddrar det skulle du alltså erbjuda båda barnen att ha kjol och klänning. Tycker du att det är att gå för långt eller är du rädd för hur omgivningen skulle ta det?

#4 - Maria

Tack för svar =)

Ibland blir jag så ställd när vuxna säger dumma saker att jag inte kan säga något tillbaka.

Som tex häromdagen då sonen hade en jätte fin klämma i håret som är som en stor blomma. Stoltare än stoltast går han till dagis då en pappa säger -nämen Dante är du en tjej! Jag blev paff och morrade inombords men det ända jag kunde kläcka ur mig va -nej. Jag retade mig efteråt att jag inte sa nått annat vettigt.



Likadant mina föräldrar och min mans föräldrar är mycket för att pojkar ska vara pojkar och klä sig i pojkkläder och vise värse. Där har jag oxå svårt att säga nått när dom säger något korkat som att sönerna ser ut som tjejer i kläder dom har på sig att dockor är för tjejer. Jag blir så arg.

Vad hade du svarat pappan om han hade sagt till Zack att han ser ut som en tjej?

#5 - Anonym

"Scheman" och ansvarsoråden kan ju vara en metod att sträva mot jämställdhet, men när parterna verkligen ÄR jämställda, behövs inte en sådan indelning. Då vågar man lita på att arbetet i ett något längre perspektiv blir jämfördelat, även om den ene eller andre utför mer hemarbete under vissa dagar/perioder, beroende på vad som utifrån omständigheterna just då passar bäst. Då måste man, naturligtvis, vara så jämställd, att man kan lita på att det ligger i bådas intresse.

#6 - Matilda

Jaa, denna ständiga fråga om genus och barnuppfostran. Jag fattar verkligen inte hur det kan vara så svårt för folk att fatta att det är vettigt... Och att de ens orkar bli provocerade?! Mer genuskunskap åt folket!

#7 - carita Tuominen

Hur kan man vilja kalla sin barn "lilla gubben och Lilla gumman" usch det är det värsta man kan kalla någon om man nu inte är 60-90 år Men till ett sött litet barn nä usch... Jag gjorde slut med en kille bara för att han kallade mig gumman så osexigt,, kul och va en gumma liksom,Nä jag har ett namn.. Säg barnets namn tycker jag,då lär sig ju barnet också va den heter om man börja säga det...

#8 - BAMBI

Camilla Jag väljer bort opraktiska kläder, t.ex. klänning och skjortor som jag tycker är opraktiska men och väldigt tjejigt/killigt.



Maria Jag skulle nog svarat "Nej, han ser ut som Zack!" om någon hade sagt så till Zack. Men det är lätt att vara efterklokt man blir lätt så överraskad och förstummad när folk kommer med såna konstiga kommentarer.

#9 - P

nu kommer jag med ett litet inlägg här=) är väldigt intresserad av genusdebatten och hoppas att jag kommer att hålla mig till genustänkande när knotten kommer men har lite funderingar i tillägg. Hur tror du barnen påverkas av grupper i skola? Att se andra barn som itne har genustänkande föräldrar? Att visa med kläder att man tillhör en grupp är viktigt i den åldern men det tror jag du säkert läst mer om än mig.

jag tror att många föräldrar kan försöka påverka sina barn till att inte göra könsrelaterade saker, såsom att det blir "fel" för en flicka att faktiskt vilja ha på sig rosa och leka med dockor. Tycker det är hemskt när mans er föräldrar blir FÖR förkuserade, en individ är en unik varelse! Jag avr välrdens "pojkflicka"- hade bara killkompisar, tyckte tjejer var töntiga, hade killkläder och hela kittet.... Nu är jag klassiskt "feminin"- det ska vara rosa, älskar inredning och skor, att ta hand om mitt utseende, parfymer och produkter, baka, laga mat mm... Om vi tog bort könsrollerna där så ser vi att jag är en individ som bara ändrat medning, helt av mig själv=)

#10 - Anonym

#11 - BAMBI

P Självklart identifierar sig barn med andra barn i dom grupperna dom tillhör. Jag och den andra genusintresserade mamman på dagis pratade om detta. Hennes son har också en hel del rosa och färgglada kläder på sig och när Zack ser hennes son så kommer han att se att det finns faktiskt pojkar som har rosa. Så det räcker nog med att det finns någon/några i samma grupp som också vågar tänka genusmedvetet, som ens barn då kan identifiera sig och se att ALLA måste inte vara på ett visst sätt.