bambi

Jag tror inte att någon förälder vill mörda sitt barn, sedan drabbas även föräldrar av psykiska funktionsnedsättningar som gör att även det allra värsta kan hända.



Frågan är snarare hur ett samhälle kan låta en psykiskt sjuk person gå så långt att hen blir kapabel att döda sitt eget barn.

Ja det är väl som hon ovan skriver. Nåt har gått jäkligt fel. Personen har nog inte från att vara tillfreds en dag för att i nästa döda. Det ligger nog en hel del bakom redan.

Men inte mindre grymt och fruktansvärt för det såklart! Jag tycker också att det är hemskt att läsa om när barn drabbas av vuxnas brutalitet.

Det finns så många här i världen som inte är menade att skaffa barn, men som gör det ändå tyvärr. På dom stackars barnens bekostnad... Dom har inte bett om att bli satta till världen, det är föräldrarna som har har fött fram dem och då ska dom ta mig F***N sköta sig också!

så sjukt :( stackars barn.. blev av med min kusin för många år sen när hans pappa dödade honom :(

Jag blir livrädd över att sånt här faktiskt förekommer, nu vet jag inte om du vill läsa men lite bakgrundshistoria till varför det gick som det gick finns här... http://www.folkbladet.nu/264320/2011/08/23/pappan-efter-mordet-han-far-det-battre-nu

Jo, jag förstår att dessa människor är sjuka men jag blir väldigt illa berörd när jag läser om det. Jag tänker på dom stackars barnen som bli behandlade på det hemska sättet av dom människorna som dom borde kunna lita på och vara älskad av allra mest.

För mig är det ju verkligen en helt ofattbar gräns man måste bryta igenom för att överhuvudtaget göra sina barn något illa....



Jag som får så fruktansvärt dåligt samvete om jag missar att sonen klättrat upp på toastolen och ramlar ner som han gjorde idag. Det känns ju banne mig som om man själv satt det där blåmärket på hans kind.



Varför ber man inte om hjälp tidigare om man mår så dåligt så man inte orkar med sina barn?!

Man kan verkligen undra vad som rör sig i huvudet på såna idiotiska människor. Det är knappt man vågar slå upp en kvällstidning längre, man blir så ledsen när man läser om allt hemskt.



Sv: Jag är så stolt över honom! Och potträningen går verkligen galant. Nu gäller det bara att ta nästa steg också, köpa söta kallingar och se till så att han blir av med blöjorna åtminstone på dagarna. Men allt tar sin tid :) Hoppas ni får ordning och kommer ifatt efter bakslaget :)