bambi

Lycka!

Ja, vad är lycka har jag frågat mig dom senaste dagarna? När är jag som lyckligast och vad trivs jag mest med att göra? Jag är allra lyckligast när jag och familjen är ute och reser. Jag älskar att ligga på en varm strand, gärna med färsk frukt att mumsa på. Men nu kan jag inte riktigt göra sånt hela dagarna... man får ju ändå vara realist!

Däremot - något som jag kan göra och som gör mig lycklig är att vara med mina barn. Att höra dom skratta, att känna deras armar runt min hals och att se dom växa upp. Så därför har jag sagt till min närmsta chef att jag troligtvis vill vara föräldraledig 40% och alltså "bara" jobba 60% till våren. Maken har jobbat 75% detta halvår och nu är det min tur att gå ner lite i tjänst så att våra barn inte behöver vara så mycket på förskolan och får vara desto mer med oss.

Det kommer även att ge mig mer tid att utveckla det som jag tycker är så roligt - att blogga och att skriva min bloggekonomi-spalt hos Cravingz! Jag känner lite grann att bloggen har stannat av, besökarna och prenumeranterna ökar, men bloggen utvecklas inte så som jag önskar. Jag önskar att jag hade mer tid att skriva inlägg om psykologi, genus och tankar kring aktuella ämnen. Men tiden och orken finns oftast inte när man jobbar 100%, tyvärr.

Man skapar sin egen lycka och det är ingen annan än du som kan göra dig själv lycklig! Så sitt inte och vänta på att lyckan ska komma till dig, oftast har den redan kommit eller så får du ta tag i den själv!
#1 - Linda m. 3

Klokt val:)

#3 - Pethra

Sant som det är sagt, många sitter och väntar på att det där lilla extra skall hända men många gånger måste man jobba för att det skall hända.

#4 - Malin

Tycker det är ett bra val att gå ner i tid, det vill nog även jag göra när vi får ett barn :)

#5 - andrea

Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att det är skönt eller tråkigt att gå ner i tid. Visst är det bra när man har mer tid över, men å andra sidan kan jag även tycka att det är lite... ja, vad ska man säga, nästan slöseri med utbildning. Förstår du vad jag menar? Jag har valt att plugga en herrans massa år för att bli det enda jag vill syssla med, och att sen gå ner i tid för att hinna leva, ja, jag vet inte...



Förstå mig inte fel, jag pratar inte om dig och ditt val, utan om mig själv och hur jag skulle känna om jag var tvungen att gå ner i tid för att hinna med hem och familj.... Jag har visserligen ingen stor blogg som tar upp massa tid, så jag hoppas att jag lyckas pussla ihop mitt liv utan att gå ner i tid :)