Jag är kinkig med maten. Det har jag alltid varit. När vi flyttade hit till Sverige (jag var 9 år) så var strips den enda formen av potatis jag åt. Min syster som hade bott här i Sverige hela tiden blev förskräckt när jag sprutade vispgrädde direkt i min mun och åt. Mina matvanor var minst sagt ohälsosamma.
Men min mamma lät mig äta precis vad jag ville, om det så var hamburgare till frukost eller glass till middag så fick jag det. När jag kom i tonåren så VILLE jag äta precis som alla andra. Nu älskar jag potatisgratäng, sallad och fetaost - sånt hade jag aldrig rört när jag var nio år gammal.
Detta är något som jag verkligen inte vill föra vidare till mina barn. Jag har fortfarande svårt för mycket och jag kan inte lära mig att tycka om det, till exempel tomat (men tomatsås är ok), fisk, skaldjur, avokado, svamp, mm. Men vissa dagar så känns det okej att inte äta fisk:
2 kommentar(er)
