Bambi - Att vara en bra förebild för en dotter

7 Juli 2011 - 09:38

Att vara en bra förebild för en dotter

Ända sen jag läste Ninas tankar inför att kanske få en dotter så har jag funderat på detta med att man som mamma blir en kvinnoförebild för sin dotter. När barn blir mer medvetna om sin könsbehörighet så förstår dom förstås att dom har lite mer gemensamt med den ena föräldern.

På sistonde när vi har hållt på och renoverat så har jag känt att det har varit bra att visa barnen att man kan tycka om att bära klänning och borra upp hyllor. Om jag distansierar mig för mycket från samhällets kvinnoroll (och slutar bära klänning, slutar sminka mig, slutar raka mig, osv) så kommer Leah att märka att man som kvinna antingen kan vara som samhället vill (vara en snygg kvinna i klänning) eller så kan man vara som mamma (inte sminkar sig...osv). Men är det inte bättre att visa barnen att man kan plocka det man vill från båda rollerna och göra sin egen roll?

Även om jag inte vill förändra för mycket på mig själv - jag vill inte förneka min egen personlighet - så vill jag ändå ändra på det som jag inte mår helt bra av, som samhället har prackat på mig som kvinna. Några exempel som jag jobabr stenhårt på, som jag inte vill föra vidare till Leah, är att man måste ständigt banta som kvinna (det har jag slutat med för ett tag sen), att man jämt måste ha rakade ben (jag gör det lite sporadiskt, inte lika regelbundet som förut) och att man som kvinna måste skämmas för sin kropp om man inte är pinnsmal. Det är nog nyttigt för både mig och Leah om dessa normer inte lever vidare.

3 kommentar(er)

#1 - Viola 2011-07-07

Jag gillar också det där med att blanda, ta lite från båda "världarna". För hur mycket jag än vill så trivs jag itne i jeans eller långbyxor och dessutom skojjar jag gärna till det med smink ibland. Det grämer mig faktiskt lite att jag på grund av ryggproblem inte får lyfta tung och kan hjälpa till med däckbyte och anant "mansgöra", men jag försöker kompensera det med annat istället. Barn gör sju som man gör och inte som man säger som sagt.

#2 - Jyoti 2011-07-07

Jag tycker det är en sund inställning! Personligen så skulle jag aldrig sluta raka benen eller sminka mig eller bära klänning och skulle aldrig hindra min dotter från dessa saker heller. Jag märker redan att hon snappat upp dessa saker med. Men däremot så hjälper hon även mig när jag renoverar här hemma, hon hjälper pappa att laga mat och baka, hon spelar fotboll (nästan den enda bland flickorna av sina kompisar :-(), hon har till och med hjälpt till att byta däck på bilen (även om det inte var jag som gjorde det). Hon hjälper även morfar att fixa kring hemmet (med allt) och har gjort det sedan hon var väldigt liten.

Anledningen till att detta faller sig som självklart för mig är nog för att jag har alltid hjälpt mina föräldrar att renovera, snickra, mecka med bilen osv sedan jag var liten! :-)

#3 - mali 2011-07-07

jag har själv en dotter, och som ensamstående har man inte direkt något annat val än att vara allt som behövs i ett hem. Efter några år i thailand så fattade jag att om man kan laga en garderob med en gammal spik och en sko, eller skruva in en skruv med en pincett så är man inte helt ohändig :) min dotter städar, rullar köttbullar, dansar och leker med tåg. jag tror inte på att man helt kan, eller ska, sudda bort könsroller eftersom det i tonåren kan bli nog med problem med självbild som det är. Kan ju vara skönt o veta om man är tjej åtminstone, däremot vad det innebär är ju en annan sak. Finns skrämmande exempel åt båda håll. Kasta alla tankar om sånt här i soporna tänker jag och försök som föräldrar att se vad barnen har för gåvor och personligheter nedlagda i sig och gör allt med din tid och dina pengar för att gynna dessa talanger som inte vet va omöjligt betyder.