Imorse hade jag verkligen en sån där morgon som man bara vill ska ta slut. Semestern är definitvt slut. Jag saknar tiden då vi bara behövde smörja in barnen. Vi behövde inte ens klä på dom, dom kunde springa runt nakan bara dom var insmorda.
Nej, nu så ska man hitta TVÅ par vantar, två extra strumpor, två mössor, två par skor och klä på två skrikande, icke samarbetsvilliga barn.
Lite stressande var det att ha Leah storgråtandes på golvet (hon är förkyld och inte på bästa humöret) medans Zack vägrar sitta still. Precis när jag nästan har fått på honom sista skon så ska han hoppa ner från bänken. Vägrar sitta på bänken och Leah bara skriker och skriker. Så jag blir jätteförbannad på Zack och skriker på honom. Hatar att skrika åt honom, vill inte göra det. Men jag bad om ursäkt efter vi alla hade lugnat ner oss och förklarade att man inte ska bli så arg och att det var fel av mig. (Jag vill inte att han ska lära sig att man ska skrika när man är arg, det blir ofta en ond cirkel, skrikande föräldrar ger skrikande barn...)
Så jag kom till förskolan helt stressad, rufsig i håret och svettig efter kampen med två barn men jag orkade inte bry mig. Det var bara skönt att vi äntligen hade kommit iväg! Nu ska jag hoppa in i duschen (igen) och tvätta sofföverdraget som Leah spydde ner igår kväll.
6 kommentar(er)
