Jag och maken kollar en hel del på Mad Men som är en serie som utspelar sig på 60-talet. Det är inte bara att dom röker och dricker alkohol när dom är gravida som jag förfasas utav. Nej, det som jag tycker är värst är hur dom behandlar sina barn. Barn ses som saker, något man skaffar sig och sen kan agera som fina prydnadssaker. När barnen är ledsna eller behöver föräldrarna så är dom bara besvärliga och är i vägen. Barn kunde man sätta i barnhem om man inte orkade med dom och barn skulle knappt synas eller höras.
Vilken helomvänding vi har gjort. Jag har en vän som ofta är bekymrad över att jag sitter så mycket vid datorn och hon tror att det är skadligt för våra barn att jag inte ger dom 100% av min uppmärksamhet hela tiden. Nu sitter jag nästan bara vid datorn när dom sover eller maken är hemma, men jag tror ändå att det är nyttigt för barn att lära sig att leka lite själva och att dom inte ständigt behöver ha mamma eller pappa bredvid sig jämt.
Men den största förändringen och den viktigast också, tycker jag ändå att vi ser barn som människor också. Vi bekräftar deras känslor och vi lyssnar på dom. Jag brukar försöka behandla mina barn så som jag själv skulle vilja bli behandlad. Jag skulle t.ex. aldrig torka av mina barn i ansiktet med en disktrasa eftersom jag inte skulle göra så på mig själv. Jag tror att våra barn kommer växa upp till riktigt fina människor om vi behandlar dom med respekt och ser dom som dom människor dom faktiskt är. Tur att vi inte lever på 60-talet...
7 kommentar(er)
