Idag hade vi utvecklingssamtal på Zacks förskola precis efter lämning. Det är så roligt att få höra en massa fina saker om sin lilla plutt. Men det är ju bara det att han inte är så liten längre. Förut när det inte fanns så mycket att säga om språk och självständighet så fanns det nu helt plötsligt massor att säga!
Jag suger åt mig som en svamp varenda ord jag får höra om min fina plutt, för det mesta som sades var ju positivt *skryt*. Det jag var mest stolt över var att pedagogen berättade att hon tycker att Zack har en sån stor empati för sina kompisar, att han ofta ser mycket oroad ut i ansiktet när någon av dom är ledsna och uppmanar då pedagogerna att trösta. Jag känner igen det för ofta när Leah är ledsen så försöker han att trösta henne och säger "Så ja. Mamma kommer snart." (om jag inte är i närheten).
Det som han kanske behöver träna mer på är att säga till när det är något han inte vill göra. Han har börjat leka lite mer med dom större barnen och då är det lite svårare för honom att säga "stopp!" till dom när dom gör något han inte vill. Men pedagogerna uppmanar honom alltid att säga till och brukar hålla koll på honom när han är emd dom större barnen.
Vi är oerhört nöjda med vår förskola. Visst skulle dom kunna jobba lite mer med genus, men det märks att dom verkligen känner vår Zack och dom har alltid något att berätta om hans dag när vi kommer och hämtar. Det känns verkligen som om dom ser honom och vi vet också att han trivs väldigt bra där.
1 kommentar(er)
