Igår kväll så såg jag och maken filmen The Changeling som handlar om en ensamstånde mamma på 20-talet vars son försvinner. Efter fem månader så säger polisen att dom har hittat hennes son och dom återförenar mor och son, men hon ser direkt att den där pojken är inte hennes son. Polisen försöker övertyga henne om att hon är nog bara chockad och sonen har varit borta i fem månader och förändrats, gått ner i vikt pga svält osv... så hon får ta med sig pojken hem. Men hon märker fler och fler saker som övertygar henne om att pojken inte är hennes riktiga son.
Mamman kämpar med att övertyga alla om att pojken inte är hennes son eftersom hennes stora oro är att polisen har slutat leta efter hennes riktiga son eftersom dom tror att dom har hittat honom.
En mycket bra och gripande film (kanske inte den bästa filmen att se när ens son är bortrest) och den berör verkligen en. Jag ger den en fyra av fem möjliga.
Jag gillade verkligen den filmen, men blev tokig på att det inte fick någon upplösning. Vanligtvis gillar jag sånt, men då det gäller en riktig händelse så känns det sorgligt.