Jag kanske skulle säga att jag är en driven kvinna som älskar att baka och diskutera beteendevetenskapliga ämnen? Hur skulle ni svara på frågan "Vem är du"? Tycker du att det är svårt att svara på frågan? (Och då menar jag att man inte bara ska svara med sitt namn, förstås.)
Jag kanske skulle säga att jag är en driven kvinna som älskar att baka och diskutera beteendevetenskapliga ämnen? Hur skulle ni svara på frågan "Vem är du"? Tycker du att det är svårt att svara på frågan? (Och då menar jag att man inte bara ska svara med sitt namn, förstås.)
Jag är en rabell som också älskar beteendevetenskap och etnologi. Jag är en empatisk människa som vill hela tiden utvecklas, jag är feminist, moderat, mamma, fru och matte, men även syster och dotter, jag älskar långvariga relationer men fascineras av nyttan av de kortvariga. Jag tror på Gud och änglar. Det är en del av vem jag är :-)
Ps. Tycker inte det är svårt att svara på frågan, jag skulle kunna fortsätta i all evighet, däremot så har jag tyckt förut att det är svårt. Tror det handlar om hur god självkännedom man har helt enkelt.
Svaret till mig själv är helt annat än vad jag skulle svara till andra. Mammaroll eller partnern är inte det första jag tänker på som svar till mig själv eller tänkt ur ett yrkesperspektiv. Den som frågar har ofta en förväntan på svaret som jag ofta uppfyller.
Mio Det är sant! Det är väldigt olika vad man skulle svara beroende vem det är som frågar och vilka förväntningar dom har!
jag är numera en tuff brud. och mamma. och snart egenföretagare. och en fästmö. hehe...
ja, bra fråga egentligen.. ovh svååår!
Svaret på frågan "vem är du?" skulle jag justera utifrån vem som frågar och vart frågan ställs. Det är ju ganska så självklart. Om någon frågar på förskolan, skulle jag svara jag är "Max och Leos mamma", om någon frågar på min man företagsfest skulle jag säga "jag är J's fru", om någon frågar mig på jobbet skulle jag säga vilken avdelning jag jobbade på. Det blir ju ett sätt att definiera sig i sin omgivning. Men, om någon främmande på stan skulle fråga "vem är du?" vet jag inte vad jag skulle säga ;-) (men det scenariot är inte så troligt heller!)
Måste tillägga, att om jag skulle beskriva mig själv, vem jag är och vad jag gillar så skulle jag inte ha några problem med det, jag skulle väva in mina barn och min man i min beskrivning eftersom de är en stor del av vem jag är och de definierar mig i mitt liv. Jag skulle även tillägga att jag är en kreativ och rastlös människa som ständigt letar efter nya saker att slänga mig in i :-)
Jag är en mamma med massa skinn på näsan som vet vad jag vill och ingen kan bestämma över mig. Fast som någon skrev innan så är det ju också vem som frågar för jag är ju också Eddies Mamma...
Hos oss kurder så svarar man normalt sett när man möter en annan kurd: jag är dotter till X och Y. Det är oftast så andra kurder känner igen en, då talar vi om de som är äldre än mig men ibland även andra yngre.
Ganska kul att se hur detta ändras när man gift sig, då blir det mer som att man då är en "egen" person och kan då titulera sig själv med sitt eget namn.
hmm har aldrig tänkt på det. Har antingen varit A och Ls dotter, Fs stora syster. Js fru och Hs mamma.
Men det är ju viktigt att deffinera sig själv också.
Jag är en VÄLDIGT pratglad tjej. Som ibland har lite dåligt tålamod men mkt kärlek. Läser gärna väldigt mkt och ÄLSKAR att shoppa. HATAR att vara ensam och har alltid tvn på i bakrunden när jag är hemma själv.
hmm har aldrig tänkt på det. Har antingen varit A och Ls dotter, Fs stora syster. Js fru och Hs mamma.
Men det är ju viktigt att deffinera sig själv också.
Jag är en VÄLDIGT pratglad tjej. Som ibland har lite dåligt tålamod men mkt kärlek. Läser gärna väldigt mkt och ÄLSKAR att shoppa. HATAR att vara ensam och har alltid tvn på i bakrunden när jag är hemma själv.
Jag är tjejen/kvinnan som efter flera år, äntligen har lärt mig att om jag skall må som bäst, skall jag följa mitt hjärta - på trots av, att mina val inte alltid är till andras bästa.
Derför gick jag ifrån ett från "utsiden" ett bra äktenskab, till en tillvararo som ensamstående mamma, med ett liten boende, ingen bil, och i en helt ny stad var jag ingen kände.. Men det gjorde mig lycklig.. Sen är jag tjejen som älskar löpning, tatueringer och att vara med folk som jag kan lära nytt av.
Jag är Natashja. Könad som jag är till trots så har jag lyckligtvis aldrig definerat mig utifrån andra. Jag är Natashja.