bambi

Olika förklaringar till hur en fobi uppstår

Imorse när Zack skulle kissa innan vi skulle iväg till förskolan så stod jag och Leah och väntade på honom när jag ser en stooooor spindel springa över toalettmattan. Jag fick hålla mitt lugn och fånga den i lite toalettpapper och slänga ner den i toaletten. Jag som verkligen hatar spindlar och jag känner fortfarande hur det kryper över kroppen.

Men jag vet hur lätt man för över fobier till barn. Det är en fråga som jag brukar ta upp när jag undervisar i psykologi. Det finns dock flera olika förklaringsmodeller (perspektiv) på hur man kan förklara fobier.

Det behavioristiska perspektivet: Menar att alla våra beteende är inlärda, likaså fobier. Vi tittar på hur andra gör och gör likadant själva. T.ex. om jag hade skrikit och blivit rädd för spindeln så hade barnen lärt sig att man ska vara rädda för spindlar. Detta kan sedan befästas extra ju äldre dom blir, t.ex. Leah kanske skulle bli "tröstad" och "räddad" från spindeln av andra medan Zack kanske skulle få höra att han inte borde vara rädd för spindeln (om man utgår från dom traditionella könsnormerna), så Leah skulle fortsätta och vara rädd för spindlar medan Zack kanske inte skulle bli det.

Det kognitiva perspektivet: Här talar man mycket om kognitiva scheman som man bygger upp under hela sitt liv. Om man som barn ständigt får höra att spindlar är äckliga och läskiga så förknippar man spindlar med det. Så när man själv träffar på en spindel så plockar man fram sitt kognitiva schema som man har byggt upp om spindlar och utgår ifrån det.

Det psykodynamiska perspektivet: Freud (som tillhör detta perspektiv) betonade alltid barndomen. Om något läskigt hände under barndomen så kan det leda till ångest och/eller fobier. Så i detta fallet så kanske Zack och/eller Leah blev rädd för min reaktion (om jag t.ex. skrek och blev rädd) och det blir som ett liten traumatisk händelse som kan bli en grund för fobier.

Det biologiska perspektivet: Det biologiska perspektivet förklarar allt genom biologin. Det handlar om arv, gener, hormoner och signalsubstanser. Så detta perspektiv skulle förklara att en fobi för spindlar är något som ligger i våra gener eftersom det finns giftiga spindlar så är det något vi födds med - att vara rädd för sånt som är farligt.

Visst är det intressant att man kan förklara ett beteende på så många olika sätt? Det är det som gör psykologin extra intressant. Inget är svart eller vitt.

#1 - ♥ Sojka ♥

Jävulskjt intressant måste jag säga! :) Sånt gillar jag att läsa om. :)

Kram

#2 - Lesthi

Jätteintressant! Inte så konstigt att jag har vattenfobi så mycket som min mamma har tjatat om hur farligt vatten är under min uppväxt :<

#3 - Maria

Jag har faktiskt funderat lite över det där med fobier och hur de förs över till barn i och med att jag har en stor skräck för spindlar och nyss fått en liten dotter. Jag vill ju inte att hon ska bli rädd för spindlar hon också så jag funderade på att gå i terapi eller något för att bli av med spindelfobin. Men så kom jag fram till att det innebär ju att jag måste ta i spindlar (förmodar jag) och eftersom det är helt uteslutet har jag kommit fram till att det förhoppningsvis räcker med att jag försöker att inte skrika jättehögt och förklarar att spindlar egentligen inte är farliga utan mamma är bara löjlig och tramsig som är rädd :-)

#4 - Lilla Mysan

Som jag funderar över min lilla kråkas fobi för flygande småkryp (typ flugor, myggor, humlor, bin, getingar osv)! Ingen av oss i familjen är rädda, ingen av oss har någonsin nämnt att de är läskiga/äckliga/farliga. Förra sommaren brydde hon sig inte öht. Nu är hon så illrädd att hon tjuter i högen sky så snart hon ser ett flygfä när vi inte är med. Är vi med, så är det bara lite läskigt och man kan titta på dem på håll utan att få panik. Vad tror du? Vad kommer detta ifrån?!

#5 - BAMBI

Lilla Mysan Kan hon har sett någon kompis (kanske någon på dagis) bli rädd för småkrypen? Kanske till och med någon fröken på dagis?

#6 - EN MÖLNBOBOS LIV - MELVINS MAMMA

Då är det nog tur för dig att du inte kan komma på bloggmiddagen här ute i spenaten (Mölnbo). Vi har ofta spindlar inne, börjar fundera på om de byggt bo någonstans. Igår kom en rätt stor spindel fram och den såg nästan ut som den skuttade fram. Sen försvann den för att efter en tio minuter dyka upp på soffkudden där jag låg och vilade huvudet. Tur jag inte är rädd för spindlar. Ingen får döda dem heller utan jag låter dem bo här med oss (eller försöker få ut dem, var dock omöjligt med den hoppande spindeln)