Bambi - Låta barn testa sina gränser

19 Mars 2012 - 19:22

Låta barn testa sina gränser

Jag har inte haft så jättestor blogglust idag. Ibland har jag såna dagar... Dom tre blogginläggen som har publicerats idag skrev jag egentligen igår kväll. Men jag gör alltid så, sitter och skriver ihop blogginlägg på söndagkvällen till måndagen och kanske ett par till dom andra dagarna i den kommande veckan. Det ger en liten andningspaus från bloggen.

Något läskigt som hände idag var att Zack ramlade från ryggstödet på en av våra fåtöljer i vardagsrummet. Rakt bakåt och slog i huvudet förstås. Jag var precis i närheten och såg alltihopa men hade inte en chans att hinna fram. Han blev väldigt väldigt ledsen och även jag... Jag såg hur han ramlade i mitt huvudet flera gånger efteråt.

Det var egentligen inte så farligt visade det sig efteråt. Han fick en liten bula men var glad igen efter ett tag. Zack har alltid varit en riktig klätterapa (efter sin pappa, som klättrar ett par gånger i veckan) och har aldrig riktigt ramlat och slagit sig. Han har alltid haft väldigt bra kroppskontroll, till skillnad från Leah som man får hålla koll på hela tiden då hon är rätt så klantig (och lyckas oftast slå i näsan, jag kan inte räkna till hur många gånger hon har blött näsblod i sitt korta liv).

Det är en svår gränsdragning som man som förälder måste göra. Hur mycket ska man låta sitt barn testa sina gränser? Ska man låta dom klättra på stora stenar, mindre berg, höga klätterställningar (även fast dom kanske är lite för små för det)? Det är jobbigt att försöka ha is i magen samtidigt som man ser på... men jag försöker alltid hålla mig i närheten. Hur tänker ni när det gäller sånt här? Låter ni era barn testa sina gränser?

10 kommentar(er)

#1 - Karoliina - med K och två i 2012-03-19

Ja, jag försöker låta sonen testa sina gränser själv, till viss del, han är en riktig klätterapa inomhus men jag upplever inte honom lika klättrig ute, men inne klättras det på precis allt! På gott och ont.

Lite regler har vi ju självklart, att man liksom inte hänger och slänger i lampan, hehe, men jag tror att de kanske lär sig mer om de ramlar ner från fåtöljen än ifall man hela tiden plockar bort dom.. För säger man hela tiden nej och plockar ner och de aldrig ramlar förstår de ju inte heller att man kan slå sig och varför saker händer..

#2 - we will never walk alone-Bli veckans blogg! 2012-03-19

Jag har också haft bloggtorka under helgen, då känns det som man aldrig kommer få fler ideer. :)

#3 - Karin 2012-03-19

Alfons har absolut ingen kontroll på sin kropp, ramlar eller går in i saker mest hela tiden. Och nu så ska han klättra på allt. Han är väldigt lång också så han tar sig upp dit han vill. Har blivit så att vi mer och mer låter han hålla på, avvaktar i närheten för att försöka hinna fånga och hjälpa ist för att alltid säga nej, det har ändå ingen effekt. Men jobbigt är det, man vill ju inte att en älskade liten ska göra sig illa.

#4 - Teskedsmamman Svartlok 2012-03-19

Jag har en på 8 år, 6½ år, 4½ år och 18 mån.... Jag överväger snabbt; dör de? Nä, ok... kommer vi sitta halva natten på akuten? Nä inte troligt, ok då får de fortsätta...

Min 18 mån pilt älskar att klättra mellan soffan och fåtöljen och vi har höga chesterfieldsoffor, han lärde sig det i julas och folk sätter kaffet i halsen när han håller på, jag? Jag är cool ;)

#5 - Anna, Gbg 2012-03-19

Jag försöker låta dem testa sina gränser och uppmuntra dem då de inte vågar. Ibland vågar jag låta dem hållas ibland inte. Min man däremot, är mycket mer harig och är gärna närmre barnen när de testar nya saker/klättrar någonstans :-)

#6 - advokat 2012-03-19

Visst ska de få testa gränser men det går lätt till överdrift.

#7 - Aggie 2012-03-20

Hej!

Vår son är 2 år och 7 månader och klättrar som en tok! Han kunde tex klättra upp i sin barnvagn själv när han var 11 månader, då han inte kunde gå ens. Men klättra kunde han! När vi var på öppna förskolor och sånt var folk nervösa ständigt för att de tyckte han klättrade så högt, men det var inget jämfört med vad han kunde göra hemma.

Han är fortfarande en klättrare och kommer nog så vara. Jag själv, var helt galen i och klättra länge, länge. Hustak, höga träd osv. Va den som klättrade högst av alla i skolan.

Så ja, nu får jag igen för att mina föräldrar va nervösa för mig, haha! Men jag kommer ihåg hur kul det var och klättra! Så det kommer vi nog börja med när sonen blir lite äldre. Så får han utlopp för sitt klättrande tänker jag.

Älskar din blogg!!! Kramar!

#8 - Caroline 2012-03-20

Jag jobbade för några år sedan på en särskola med barn som just lärt sig gå (stora barn alltså). Dessa barn hade vi ofta med oss till olika parker för att träna deras motorik, de fick då själva klättra upp för stegar och försöka ta sig fram till det de ville ha. En annan assistent var orolig första gången hon va där med sin brukare och höll i barnet på vägen upp i en trappa. Men då gick läraren i mellan och sa något som jag fortfarande kommer i håg och försöker tänka på när jag är med mindre barn. "har hen ramlat någon gång? Om den inte ha det så vet hen ju inte hur det känns att ramla och kommer därför aldrig bli försiktig".

Så jag funderar alltid på hur farligt något är, vad är det värsta som kan hända och så låter jag barnen hålla på bäst de vill om det inte är fara för deras liv..

#9 - Studentmamman 2012-03-20

Klart att barn ska få testa sina gränser, hur ska de annars få en chans att utvecklas? Gränserna ska dock alltid testas med en vuxen i närheten som stöttar och hjälper barnet när det behövs. Jag står "aldrig" med is i magen och tittar på utan är tillsammens med sonen (eller barnen på förskolan) när de ska utmana sig själva.

#10 - AnnaSC 2012-03-20

Caroline

Så bra sagt av den läraren. Toppen! Vi försöker också lära Axel det. Nu har han ju ingen balans alls och saknar fallreflexen (han har en CP-skada) men det också viktigt att han lär sig det som går att lära.