bambi

jag tänker att bör ungarna blir äldre så ska jag ta med dem och engagera dem. kanske på soppkök stockholm eller andra voluntärgrejer. utbilda dem lite i djurrätt och annat. osv.

Samma här, jag gjorde samma som dig, hade en hel pärm full med information och hemska bilder. Jag var väldigt engagerad, vet inte varför det tog slut eller när.

Det var ingen som uppmuntra mig utan det var ngt som jag själv började med, predrikade ofta hemma vilka märken man fick använda och inte använda, åt inte vissa chips sorter för de var testade på djur m.m.

Jag var medlem i Amnesty i tonåren/tidiga 20-åren. Skramlade med bössor, ordnade utställningar... Har även varit medlem i en hundomplaceringsförening; varit jourhem till hundar, besök personer som ansökt om en hund, etc. Nuförtiden skänker vi till Unicef.



För min del är det sjukdom som stoppar mig, men jag skulle gärna ta upp det konkreta arbetet igen. Om inte annat för att jag verkligen vill lära min son hur viktigt det är att vi hjälps åt här i världen!

Haha men vilken flashback ja fick!!! D va ju du å ja som knatade runt på "Sösia" med dessa flyers!! Vi redovisade ju nåt inför klassen oxå! Ja kära, nån.... Bara ca 20 år sen, d du ;)

Ja är klar socionom om 20 dagar. Ja vill ju rädda hela världen så nåt får ja nog börja engagera mig i igen! Kram på dig :)

Haha men vilken flashback ja fick!!! D va ju du å ja som knatade runt på "Sösia" med dessa flyers!! Vi redovisade ju nåt inför klassen oxå! Ja kära, nån.... Bara ca 20 år sen, d du ;)

Ja är klar socionom om 20 dagar. Ja vill ju rädda hela världen så nåt får ja nog börja engagera mig i igen! Kram på dig :)

Vad fint att du var med i Djurens Rätt för länge sedan. Hoppas att du hittar tillbaka. Är själv medlem sedan NSMPD-tiden och gjorde precis som du. Affischerade, anordnade informationsbord, pratade med folk, föreläste, delade material i brevlådor. Det har gått upp och ner hur engagerad jag varit men är fortfarande medlem och aktiv i avdelningen i Umeå.

Förutom det så skänker jag pengar till lite olika saker som Forska utan djurförsök (betalar varje månad) och Läkare utan gränser, SOS-Animals osv.

Jag är inte med i någon sådan organisation, men jag är aktiv inom Attention som är en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Där kan man vara stödmedlem, familjemedlem eller anhörig etc.



Det finns många organisationer som behöver vårt engagemang men huvudsaken tycker jag är att man försöker hjälpa med det man kan, om så bara i tankarna och ens sätt att leva, och respekt för allas olikheter. :)

Jag gör lite smågrejer för Röda Korset. Har tyvärr inte ekonomin till att skänka pengar, men gör det lilla jag kan på annat vis.

Men åh ja, NSMPD. Jag var asengagerad med just dem faktiskt. Nu däremot lider jag totalt brist på engagemang i organisationer överlag, får jag väl ändå erkänna.

Jag är engagerad i SSU. Vi står upp för yttrandefrihet, för feminismen och för friheten. Jag tänker på samma sätt som du, vad glad man är att man är engagerad. Det ger så otroligt mycket. Utöver vänner i hela landet, utbildning, förståelse för samhället och för andra människor m.m. Jag hoppas att när jag en gång väljer att skaffa barn, att jag kan locka dem att engagera sig. Vare sig det är SSU, Djurens Rätt, WWF eller någon annan hjälporganisation tror jag på ett engagemang. Det föder empati.

Hejhej!



Jag gick med i Djurens Rätt (då NSMPD) när jag var 13 år. Blev aktiv direkt om än mest på egen hand de första åren. Nu är jag 34 år och mamma till en treåring, sambo och matte till en vovve från Spanien. Jag är fortfarande engagerad i Djurens Rätt. I den organisationen har jag hittat den perfekta kombinationen av frågor jag brinner för och människor som jag delar massor med - här finns så många människor som engagerar sig i många frågor och det känns jätteviktigt för mig. Så jag vill peppa för att engagera sig, även om man har småbarn. Det finns alltid lite tid, även om det så bara skulle vara en gång om året :) Och att vara medlem och käka vego tar ju ingen tid alls :)



Varma kramar

Olivia