bambi

Tid, den nya statussymbolen?

Jag pratade med en kompis häromdagen. Hon bor i en mellanstor stad och jobbade som förskolelärare förut. Hon berättade om att många hade sina barn från 6:30-17:30, från öppning till stängning ungefär. Då berättade jag att oftast när jag lämnar barnen 8:30 så är det bara ett barn där innan. Här i Stockholm verkar dom flesta barnen vara på förskolan 9-15.

Det verkar ses som en statusgrej nu, att kunna ha barnen så lite som möjligt på förskolan. Att man har råd med det. Men det är väl jättebra att vi har gått ifrån lyxbilar och vräkiga hus till att umgås mer med barnen? Det är ju toppen att våra prioriteter har ändrats!

Däremot så medföljer det alltid en massa stress när man inte kan anpassa sig efter den nya normen. När jag har elevvårdssamtal och måste hämta barnen så sent som 15:30 så springer jag till förskolan och jag känner mig som världens sämsta mamma. Fånigt egentligen eftersom barnen alltid är mitt uppe i några roliga lekar när jag kommer och verkar inte alls må dåligt över att vara på förskolan en stund extra...

#1 - Li

Hej.

Jag tror precis om du att tid är vår tids statussymbol, iallafall om man är småbarnsförälder. Däremot tror jag inte att de flesta föräldrar Stockholm har sina barn på förskolan 9-15. Jag jobbar som förskollärare i en välbärgad förort och 90% av våra förskolebarn går betydligt längre än sex timmar/dag. Däremot åker de till Thailand på vintern eller får långa ledigheter tillsammans med sina föräldrar på somrarna, '

Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att de flesta föräldrar i vår stad varken har möjlighet att ha sina barn på förskolan 9-15 eller åka på semester till Thailand så jag håller inte med dig om tiderna på förskolan. Däremot tror jag att de flesta föräldrar strävar efter mer tid tillsammans med sina barn och att man ses som en bättre förälder,framför allt en bättre mamma, om man har sina barn på förskolan så lite som möjligt.

#2 - Anonym

Jag tycker att det är bra det som sker i Stockholm, det är för barnens bästa. Att gå max 6 timmar per dag borde vara lag på, inget barn borde gå länge.

#3 - Anonym

Ps. Samhället måste ändras drastiskt så att det kan ens vara möjligt att ha sina barn max 6 timmar

#4 - Tess

Bor även jag i Stockholm och jag har inte märkt av att barnen är på förskolan mellan 9-15.

Mina barn är de enda som går mellan 9-15 (av de som inte har småsyskon hemma).

Flera barn är där från öppning till nästa stängning, man ser verkligen hur trötta de är varje dag. Trist att se dem så men uppenbarligen måste föräldrarna jobba så pass mycket som de gör.

#5 - Marlene

Efter min första mammaledighet gick jag direkt över till arbetssökande. Det var jättetufft men till slut fick jag ett jobb som elevassistent på en skola och trivdes toppen! Tyvärr var det en bit från hemmet och min sambo jobbade 07-16 på sitt jobb som även det låg en timmes bussresa bort. Under det året hade vi vår son på förskolan mellan 07-17, det var det jobbigaste jag varit med om och har fortfarande skuldkänslor för detta. Men jag vet att vi inte hade något val just då, efter att ha levt på 1 lön och sparpengar i nästan 6 månader var vi båda tvungna att jobba. Ibland är det ju så, att vissa av oss faktiskt inte har råd att vara hemma så mycket som vi skulle vilja. Men det gör oss inte till sämre föräldrar!

#6 - Vanilla - mamma till Lilla hjärtat ♥

Intressant att det är så olika! På förskolan där jag arbetar (just nu är jag mammaledig) kommer de första barnen vid halv sju och när frukosten serveras klockan sju fyller vi oftast tre bord! :-)



Det är som du säger bra om folk prioriterar tid med barnen, om de bara gör de av rätt anledning och inte att de känner sig "tvingade" till det!



Kram

#7 - Kamilla - Mamma till Oscar och Nicole

Det låter helt underbart att kunna ha barnen korta dagar på förskolan!

Min son (2 år) går nu 15h/vecka, vi har fördelat upp det på 3 dagar med 5 timmar. (Jag är mammaledig med våran dotter på 5 månader)

Som det är nu trivs han jättebra, han springer till förskolan på morgonen och vill inte hem när jag kommer dit och hämtar honom. Jag har en stor klump i magen för hur det kommer bli sen när jag ska börja jobba. Vi bor ute på landet, och har 6 mil in till stan så det går bort 2 timmar bara i resväg varje dag, lägg till 9 timmars arbetstid och vips så måste barnen vara på förskolan 11 timmar...

Vi håller på att renovera huset, sen ska det säljas och vi ska försöka hitta ett boende närmare stan för att kunna vara fler timmar med barnen istället för att spendera dom i en bil.

#8 - Hanna E

Jag tror att det är så. Där jag har mina barn kommer de första barnen strax före halv åtta och när jag lämnar vid 8.30 (maken lämnar kl 8 de dagar han lämnar) så är det kanske 15 barn totalt (av 65).

Förskolan är skyldig att hålla öppet till kl 18, men jag tror att de barn som är kvar längst går hem vid kl 17 och det är inte de barnen som kom först på morgonen.



Jag hämtar kl 16 de dagar jag hämtar och då är det 15-20 barn kvar.



Vi har valt att ha barnen lite längre dagar (8 timmar) och att jobba heltid på arbetet istället för att som många i vår omgivning jobba kortare tid på arbetsplatsen och sen göra ytterligare ett par timmar på kvällen.

För mig fungerar det dåligt för jag vill lämna jobbet när jag går hem och inte hålla på och fundera på det jag ska göra senare på kvällen (vilket jag gör) och då inte vara närvarande när jag är med barnen mer än fysiskt.



Många av de vi känner har också försökt att gå ner i tid, men det slutar med att de jobbar heltid men får bara betalt för deltid så då löser de situationen med att jobba när barnen sover.

#9 - Martina

Jag pluggar till förskollärare, men har jobbat en hel del både innan min utbildning och under den. Det jag har märkt av är som du säger, att många har barnen 9-15. Det vi i personalen märker är dock att många av föräldrarna tar med sig arbete hem och alltså måste fortsätta arbeta hemma. Frågan jag ställer mig är om barnen får så mycket mer tid med föräldrarna bara för att de hämtas tidigt. Jag tror många skulle må bättre av att hämta lite senare och då inte behöva ta med sig jobbet hem. Tycker det är sorgligt att så många känner en press att hämta tidigt. Det är tiden efter 15 som barnen brukar ha som allra roligast, då är det färre barn men oftast många pedagoger vilket skapar en lugn miljö där man har tid att umgås. Bara lite tankar sådär.

#10 - Fröken Gredelin

På grund av min sjukdom så går vår tvååring långa dagar och det kniper i hjärtat att veta det! Jag var barnflicka för många år sedan åt två små och deras föräldrar var nästan aldrig där. Då tänkte jag att så skulle jag minsann inte ha det.



Tanken var att vi inte skulle jobba heltid båda två men så blev jag sjuk och allt förändrades. Sambon är ju den som står för inkomsten. Jag mår så dåligt över dessa långa dagar och det är så synd för det tar energi och sonen mår mycket bra på det dagiset han är på, det är ett litet ett så det är endast fyra barn i småbarnsgruppen- och då går inte alla varje dag... Men jag kan inte släppa det dåliga samvetet och det tär...

#11 - Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan

Jo visst är det en ny statussymbol, i vissa kretsar. Inte här på Gotland så mycket, iaf inte på landet där jag bor.



Jag menar att om vi fick ner den normala arbetstiden till 6H=heltid så skulle detta problem minska. Barnen skulle få se sina fölräldrar mera. Föräldrarnas dåliga samvete skulle minska. Konsumtionen skulle minska och hela samhällsnormen skulle "downshifta".



För 30 år sedan trodde forskarna att pga produktutvecklingen skulle ingen behlva joibba mer än tre timmar per dag, idag på 2010. Men istället jobbar vi lika mycket för att producera ännu mera och för att konsumera ännu mera. Vem mår bättre av det? Ingen! Inte människorna och inte mijlön.



Oj lång utläggning.

Natti!

#12 - Anonym

oj så slarvigt jag skrev

#13 - Maria

Så som jag resonerar med förskola senare när det kommer att bli akuellt är att så länge vi har råd så vill jag att Theodor ska vara på förskolan så lite som möjligt. Inte för att han inte kommer att ha kul där, för jag tror att barn har väldigt roligt där, men utan för att jag vill träffa mitt barn mer än fröknarna. Jag vill känna honom bäst och jag vill att minst halva hans vakna tid ska han vara med oss. Inte bara 1 grinig timma på morgonen och kvällen.

Men som sagt, detta förutsätter såklart ekonomin, och har man inte råd att göra såhär, så är det ju inget som blir dåligt av att barnen är på förskolan. Men just nu har vi ekonomin och jag är villig att offra en del för att kunna låta barnen växa upp hemma och se de utvecklas och lära känna de.

#14 - emlisch

Det är ju så olika hur alla har sina på dagis. Häromkring finns det flera som sitter och pendlar varje dag- och tack vare detta så får barnen kanske oftast va mellan 7-17.. ödeshög är ju inte direkt stort så det finns inte så många jobb.



Som tur är tillhör både jag och sambon kategorin som har turen att ha jobb här i bynn, arbete mellan 7-15.36 om dagarna är ganska bra. Men har ändå valt att jobba 75 % och inte börja jobba förrän strax innan nio och jobba till halv 4. Men detta är just för att Elliott är ganska segstartad på mornarna och gärna sover till halv 8. Sen känns det som att 8 timmar är alldeles för länge för speciellt leila att få vara på dagis.



Vi har den ekonomiska möjligheten att kunna göra såhär- sen får vi se hur länge det blir. ett- ett par år till iaf minst.



#15 - spiderchick

Vi är lyckligt lottade som har sådana arbeten som gör att vår lille inte behöver gå så många timmar i veckan. Inte, som någon nämner ovan, för att vi tror att föris är tråkigt och skadligt, utan för att vi vill ha tid tillsammans som familj. Det är viktigt för mig. Visserligen har det gjort att vi inte har lika mycket pengar som vi hade haft om jobbat ännu mer, men vi värderar tiden tillsammans som viktigare.



Sen finns det naturligtvis dom som faktiskt inte har råd att dra ner på arbete. Lönen måste in för att betala hyra och mat. Jag respekterar allas val och tror att man gör det som är bäst för ens egen familj.



Det är tråkigt om korta tider ska ses som status och de som inte har råd/möjlighet ska må dåligt över det.

#16 - Tessa i höghuset

Oj! 15.30 är verkligen inte sent i mina ögon! Men kanske har du rätt i att tid börjar bli status bland vissa grupper. Det tråkiga är ju att folk ska behöva känna press, oavsett om den kommer från andra eller från en själv. Men mitt tips är att flytta från högstatusområdena, här där jag bor tror jag faktiskt att det är mindre press, folk är så olika ändå. Eller så är det bara jag som inte känner av vad andra tycker ;-). Vi har valt att arbeta mindre och bo billigare, vilket jag är nöjd med. Men vi väljer också att, nu med tre barn i huset, inte minimera dagistiden/fritidstiden genom att föräldrarna överlappar varandra maximalt med flextid etc, som jag gjorde när vi hade ett barn. Detta innebär att barnen är lite mer på dagis än nödvändigt, men också att jag inte behöver sitta med jobb på kvällarna. För mig är den en överlevnadsstrategi, jag orkar helt enkelt inte med att pressa mig själv så hårt. Jag tror inte att det är många som orkar det in långa loppet.

#17 - EN MÖLNBOBOS LIV - MELVINS MAMMA

Här där vi bor så är det väldigt sällan Melvin är sist kvar (ibland är han först, när sambon lämnar). Melvin har tider fr 6.15 till 17. Jag lämnar vid 6.30 när det är mina dagar. Sambon jobbar heltid men jag har jobbat deltid sen Melvin började på dagis men eftersom jag jobbar i Farsta och bor i Mölnbo (tågen går varje halvtimme i rusningstrafik, annars med 1-2 timmars trafik) så blir det ändå inte att jag kan hämta speciellt tidigt. Som tur är älskar Melvin dagis och trivs himla bra. Stor nackdel är att där vi bor är hyran dessutom väldigt väldigt dyr (finns knappt några andra 4:or heller så kan inte byta till billigare) vilket gör att vi faktiskt inte har råd att jobba alltför korta dagar