Jag avskyr att måla. För sisådär 6-7 år sedan så tackade jag ja till en ursunkig trea med vetskapen om att jag skulle få måla hela lägenheten helt själv... Jag gjorde det men fy tusan vad jobbigt det var. Tog nästan tre veckor innan det var klart och då fick jag lite hjälp av min pappa samt att sambon tejpade uppe vid taket för dit nådde jag inte... Men det blev väldigt fint när det var klart och vi trivdes fint i lägenheten.
Jag erbjöd precis min målarhjälp til mannen...då jag tror att det är enda sättet att få fart på måleriet här hemma....kram Diana
Jag tycker om att måla men måste få göra det ensam och i egen takt annars är det inte roligt. Sist jag målade nånting var garaget för 2 år sen... :) I lägenheten vi bodde i innan vi köpte huset ville vi tapetsera om i ett rum. Jag ringde runt till byggfirmor, väntade, ringde och väntade. Höll på i säkert 2 veckor, sen fick jag nog. Mannen och jag tapetserade rummet själva på några timmar! Och kul hade vi och bra blev det! :) Då är man ganska stolt över sig själv! Tyvärr är jag bortskämd med en pappa som är utbildad snickare. Nu när han är pensionär behöver man bara andas om att man vill göra om nånting så är han här och fixar allt på nolltid och såå snyggt! Tacksam för att man har en sån pappa!
Jag har alltid tyckt att måla och tapetsera är baskunskaper som liksom ingår i allmänbildningen, tillsammans med att laga trasiga elkontakter skruva upp hyllor. På senare år har jag dock fått inse att det inte alls är något som alla kan eller ens vill hålla på med. Men jag tycker fortfarande det är kul. :)
/anna
Jag har lärt mig att det heter "Bra karl reder sig själv", men jag håller med om att det borde vara människa :-)