bambi

Vi har en "juniormadrass" inskjuten under vår dubbelsäng, den drar vi ut på kvällen och när 5-åringen ibland behöver komma in på natten/tidigt på morgonen så lägger hen sig där. 2-åringen har fått en 105cm-säng hos sig så då kan vi sova bredvid där om det behövs. Har funkat toppen för oss.

Jag tror att man som förälder får se att det oftast handlar om olika perioder i barnets liv och göra sitt bästa för att uppmuntra de till att sova i sin egen säng. Så småningom väljer de förhoppningsvis det framför föräldrarnas. Samtidigt kan jag verkligen förstå de tillfällen sonen smiter in till oss på natten (han är alltid välkommen så länge han helst somnat i sin egen säng) Där ligger jag och maken och njuter av att sova bredvid varandra och han ligger helt själv i ett annat rum, klart att han också vill uppleva närheten av att ligga bredvid någon och värför inte låta honom ta del av det.
Tror inte kan kommer välja sova i föräldrnas säng sen när han ex är tonåring så det växer nog bort ;-)

Du är inte mesig, du är en kärleksfull förälder :-)

Madrass bredvid är en kanonidé.

Med öldsta har jag, om hon inte är ledsen vilket iofs är så himla sällan, valt att somna om henne i egen säng om hon kommer in mitt i natten.
Det har jag kört med länge och det händer sällan att hon kommer in men i natt kom hon halv två, bökade runt lite mentyckte det var ok att gå tillbaka till sin säng när jag föreslog det.
Jag är ju ensamstående och bebisen sover i mitt rum och eftersom hon älskar storasyster och vaknar av hennes röst så försöker jag ha dem åtskilda.
Men stora tjejen, snart 4 år, kommer in vid 6, halv sju ibland och det är helt Ok. Oftast somnar vi inte om igen.
Och nej, doppa napp i whiskey gör väl ingen längre?

Hej hej! Det är roligt att läsa om din familj då igenkänningsfaktorn är stor (och så verkar du vara en så kärleksfull och klok mamma).

Jag tror att man ska försöka göra nattningen (i den egna sängen) mysig och försöka se till att barnen somnar där. Vi har skaffat större och bredare sängar till barnen på en gång så att man kan ligga brevid och läsa saga (och när de somnar). Om de vaknar på natten så kan en förälder gå och lägga sig hos barnet istället för att barnet lägger sig hos föräldrarna. Då blir de vana att sova i sin egen säng och vill göra det också. Detta har fungerat hyffsat för oss. Nu har jag ett större barn som lider av nattskräck och hon kommer rätt ofta in till oss och ligger på en madrass brevid min säng. Man får nog gå på sin egen magkänsla vad man själv klarar av och vad barnen mår bra av. Jag har också varit övermäktigt trött under perioder med dålig sömn. Speciellt när barnen är sjuka. Och ja det är tortyr! Kram!

Jag tycker inte att du är mesig! Klart att man inte vill neka barnen närhet. Men jag förstår såklart att det kan bli jobbigt i längden, och det är ju viktigt att man får sin sömn också för att kunna fungera själv.
Har inga tips tyvärr!

Har inga tips på hur man får barnen att sluta. Däremot så kommer jag själv från en familj då vi barn alltid varit välkommen till mammas och pappas säng. Detta var en otrolig trygghet för oss och vi visste att vi alltid var välkomna. Ju äldre vi blev desto mer sällan blev det, men jag var 19 sista gången jag sov i deras säng tillsammans med mamma. Då var jag sjuk och vågade inte sova själv pga olika saker. Än idag vet jag att om det skulle vara något och jag var tvungen att tanka lite av den tryggheten som föräldrarna ger så är jag ALLTID välkommen att krypa ner och sova där..

Igenkänningsfaktor... trots allt så är man ibland så trött att man går i tusen bitar. Orkar inte heller "gå tillbaka" med barnen då. Men vissa arla morgonstund, när man ligger 5 (!!!!) pers i en säng, så känner jag att man BORDE göra det...