bambi

Att lära barn att vara rädd om djur och natur
Här om kvällen när jag och Zack låg och myste i sängen så såg jag i ögonvrån hur något rörde sig i sängen. Jag tittar dit och skriker till (hatar att jag gör så!) och reflexmässigt slår till krypet. Zack börjar gråta och jag tröstar honom och säger att det inte är någon fara. Jag var helt säker på att han blev rädd och ledsen för att jag skrek till, men nej, han säger "Varför gjorde du så där? Varför slog du den?" och efter ett tag så säger han att han saknar krypet.
 
Jag blev först lite ställd, för jag tyckte bara att det var superäckligt med ett kryp i sängen och kunde inte sluta tänka på det. Men sen sa jag till honom att han hade helt rätt och att jag gjorde fel. Vi pratade mycket om händelsen och han fick mig att inse att jag måste verkligen jobba med det där, för det skedde i princip på ren impuls. 
 
Jag vill verkligen lära barnen att vara rädda om djur och natur. Vi jobbar hårt på att dom ska respektera och lyssna på Hera (vår katt) och det känns bra att dom får växa upp med ett husdjur här hemma.
 
 
Hur tänker ni kring detta med djur och natur och barn? Hur gör t.ex. med kryp inomhus?
#1 - Longevity - en blogg om hälsa

Mina stora barn vill gärna ha ihjäl kryp och jag förker varje gång de säger det fråga dem varför? De har sällan några bra svar och därmed förstår de just då att det kanske var en dum tanke.

#2 - Longevity - en blogg om hälsa

Försöker skulle det stå

#3 - En pojkmammas vardag - blivande trebarnsmamma

Jag tycker också att det är jätte viktigt att lära barnen att vara rädd om djuren!

Detta med kryp så brukar jag ta en burk och släppa ut dom. Det är inte för att ungarna ska bli ledsna, utan som terapi till mig själv som är grymt rädd för dom. Vill inte föra över min egna rädsla till ungarna ... och faktiskt så fungerar det riktigt bra !! :)

#4 - Thina

Jag tillhör de som fångar djuren och släpper ut dem. Antingen med burk eller håv beroende på storlek. Getingar är oftast lättast och ha med håv och en tidning så det brukar så en håv med en tidning i köket hos oss på sommaren eftersom sambon är allergisk emot dem. Burk tar jag allt mindre med och där är det en papper som hjälper till att flytta i dem

Jag har inte hjärta att ta död på dem och det sitter kvar sedan jag var liten när jag började storgråta när hågon tog död på djuren.

#5 - Fråga Ugglan | Klok som en coffeetablebok

Jag försöker främst tänka på att inte överföra mina nojor till barnen. Jag hoppar inte till av spindlar längre, men jag kan inte med att försöka få in dem i en burk (usch, det går bara inte) så jag brukar slå ihjäl dem med en sko. Vi har massor med spindlar (hyfsat stora) och vi måste hålla efter, så är det bara. Getingar och syrsor brukar vi försöka släppa ut och förklara att de har det bättre där ute.

#6 - Emilia

Åh vilken fin liten kille du har :)

#7 - Lesthi

Haha jag sitter här och kan inte sluta skratta för att det var så gulligt av honom att han saknar krypet :'D Världens snällaste unge.

#8 - Tess

Har har vi två katter och en kanin och jag tror som du att det är jättebra att ha husdjur och lära barnen att lyssna på och respektera dem. Det kan ge dem väldigt mycket.

#9 - Carola Paro

Jag har haft spindelfobi ungefär hur länge som helst... men jag ville inte överföra det till mina barn, något som är oerhört lätt att man gör, så jag gick i terapi för det. Psykologutbildningen här i Gbg tar emot människor med specifika fobier så deras studenter får praktisera på dem, det är betydligt billigare än vad det är att gå till en färdig psykolog plus att det inte är någon kötid. kanske finns sådant hos er också? För mig funkade det kanonbra, jag tycker inte om spindlar men kan hantera att de finns. Till exempel kan jag numer sätta mig på en bänk ute utan att först undersöka allt inom 20 meters diameter...

#10 - dianasdrömmar

Släpper ut dom om det går men spindlar...när dom vill jag helst inte ta i....kram Diana

#11 - LILITH - Boktokig mamma med borderline

Oj det är något jag aldrig ens tänkt på. Innan vi fick avliva våran katt så var trollen alltid snälla och respekterade när han ville vara ifred, när han åt osv men de har inte reagerat när jag slagit ihjäl en insekt utan kan lugnt komma och säga att de slagit ihjäl en spindel. De har heller inget problem med att vi äter ko, gris osv utan har full koll på att fläskkotlett är gris, färsen är ko osv osv.

#12 - Hanna E

Vi försöker nog att ta ut djur som vi hittar inne.
Men å andra sidan ringer vi skadedjurssanering om vi får stora getingbo i sommarstugan.
Men där har sonen legitimerat det eftersom han inte gillar när getingarna sticker mig... vi lyckas nämligen reta dem och då anfaller de mig, som tur var har inte barnen blivit stuckna än.
Men där går vår säkerhet före djurens överlevnad.

I övrigt är jag noga med att man ska låta djur vara i fred och inte peta på dem hela tiden. Visst kan man klappa dem men samtidigt ska man vara lyhörd och uppmärksam på djurens signaler.

#13 - Helena

Det beror på vad det är för djur. En kackerlacka släpper jag liksom inte ut, inte heller en mal - de ska bara bort. Men är det typ getingar släpper jag ut dem (släppte ut bålgetinghonan som kom in till oss förra våren vilket kanske var ett misstag eftersom hon bosatte sig under vårt tak och det var stooooora getingar som brummade ut o in därunder hela sommaren (fast de äter ju vanliga getingar så vi rättfärdigade det med detta).
Vi har en stor trädgård med många blommor så vi tittade mychet på alla humlor och bin under sommaren och det är ju inte skadedjur på något sätt så dessa ska man ju låta leva (har dessutom för mig att humlor håller på att dö ut så dessa ska man verkligen inte döda).
vad gäller andra djur... jag är djurälskare av rang, skänker pengar till WWF (djungelfadder) och är med i naturskyddsföreningen och det djurtänket vill jag ju att Eskil ska ha också. Viktigt att de lär sig djurens värde tycker jag.

#14 - Anneli

Du behöver inte oroa dig med tanke på hans reaktion. Visar att han har stor empati :)
Sen gjorde du det ju bra när du sa att du gjort fel.

#15 - Mli

Min son är snart 5 år och han är den största djurvännen jag vet. Alla kryp och alla djur har en mamma säger han och därför får man inte skada dem, eftersom deras mamma skulle bli så orolig om dom inte kom hem. Vet inte hur han lärt sig detta, men ibland är det jobbigt. Han vill ju inte äta maten om man säger att det är fisk kyckling osv,det är ju djur och dom äter man inte. Så här hemma äter vi kort ock gott bara mat :)

#16 - Lottiz Fotograferande fyrabarnsmamma

Vilken klok pojke du har. Vi pratar också mycket om djuren och visar dem hänsyn, men spindlar som är inomhus får ett hemskt öde och där är barnen likadana. Vet att jag borde handla annorlunda men kan inte pga rädslan att de ska komma tillbaka o vilja mig ont. Jag vet jag är grym och larvig, men vet inte hur jag ska lära mig komma över den rädslan men jag jobbar på det. Nu kan jag se dem utomhus på avstånd iaf.

#17 - ladydahmers.blogg.se

Jag tänker att respekt för djur börjar med de små. Om vi visar vördnad och respekt för kryp så lär sig ungarna att alla får finnas. (även om jag bara vill DÖDA)

#18 - EN MÖLNBOBOS LIV - TRE BLIR FYRA

Flugor och myggor tar jag faktiskt död på... myggor är lite svåra att få ut *s*, flugor släpper jag ut om det går.

Annars så undviker jag i det längsta att döda djur vi har inne (vi har haft mycket spindlar periodvis, de låter jag helt vara, är inte rädd för dem).... getingar har det hänt att jag dödat när det omöjligen gått att få ut de genom fönstret...

#19 - Sandra

Åh fy jag HATAR spindlar och småkryp! Men vill såklart inte föra över min rädsla på min dotter, så jag försöker hålla mig lugn. Inne hos mig ska de inte vara, för då får jag inte ro. Haha. Jag försöker förklara för min dotter (snart tre år) att krypen bor ute i gräs och buskar :)

Vi har två katter här hemma och mina föräldrar har en stor hund, så hon är verkligen van vid djur! Jag tror det är jättebra för att lära sig om empati och att djur ska behandlas väl och är lika mycket värda som människor (som den djurvän

#20 - Sandra

Oj fortsättning...
Som den djur än jag är! Även fast jag inte är vän av småkryp som exempelvis spindlar!

På Ellas dagis är de ute och "utforskar" maskar, spindlar, skalbaggar, myror etc så de lär sig nog där att vara försiktig med småkryp.