bambi

Storebror och minsta lillebror var kärlek vid första ögonkastet men mellanbror växer det fram men är mera rivalitet kram Diana

Jag tror tvärt om, att det är större rivalitet när det är liten ålderskillnad, har haft många diskussioner med vänner om det och alla vittnar om samma sak. Så är det i min kompiskrets i alla fall. Men min teori är att allt beror på hur föräldrarna behandlar barnen. Jag skulle aldrig låta mitt stora barn någonsin få känna sig att hon måste ta hand om småsyskon, då har jag misslyckats med min uppgift som förälder känner jag. Jag tror att 6 år, upp till 8 år ålderskillnad är det ultimata för syskon har mest glädje av varandra som vuxna då rivaliteten oftast kan ha växt bort och man hittar en vuxenrelation samtidigt som de haft en barndom där båda fått rikligt med uppmärksamhet.

Var glad över att dina barn kommer överens och tycker om varandra, det måste vara fint att växa upp och stå nära sitt syskon! Har själv en syster som är 5 år yngre men vi har aldrig haft en bra relation eftersom vi är extremt olika, och vi lekte heller inte så ofta när vi var små. Idag har vi en ok fungerande relation, men den kretsar mest kring min dotter - om det inte vore för henne hade vi nog aldrig setts.

Jag tror att det handlar om mer än bara vilken åldersskillnad det är på barnen. Mina killar är det precis 2 år mellan och de bråkar otroligt mycket (de är nu 4 och 6 år). De har alltid bråkat mycket och kommer nog alltid att göra det. Naturligtvis leker de en hel del också tillsammans och de kan leka långa stunder utan bråk vissa dagar. Det är stor konkurrens mellan dem fortfarande, vilka saker de leker med, vem som får vad och vem de ska leka med. De går på samma avdelning på förskolan och det ser jag som både positivt och negativt, negativt för att de aldrig får en paus från varandra vilket jag tror att mina killar behöver. De är väldigt olika och det tror jag leder till en hel del av bråken, den ena är känslig och försiktigt den andra är busig, retlig och framåt...

Bra fråga, men för oss va det så att det redan fanns där. Nästan första dagen då vi kom hem från BB med lillasyster Kiana så kom Keyla fram och pussade henne på pannan. Massa fina pussar, så söta!

Älskar att se syskonkärlek!!

Syskonkärlek. Lillan här hemma är 7 veckor idag, när Robin träffade henne första gången på BB så sa han att han inte ville ha en lillasyster. Men ganska snart efter vi kom hem så kom det pussar och kramar. Han vill hålla henne hela tiden och gosar väldigt ofta med henne!
Kärleken syns från hennes sida också för om Robin är i närheten kollar hon efter honom, om hon är ledsen och jag ber Robin sjunga för henne så tystnar hon direkt.

Så underbart med syskonkärleken!

Min mamma arbetar som dagmamma och hon brukar säga att 4 år är "vörst" att ha emellan syskon. Då är de liksom på två helt olika mognadsnivåer hela tiden (när de är små, som vuxna blir det ju som det blir ändå). Vet inte om det stämmer, och det stämmer såklart inte på alla, men alla jag känner som har syskon med 4 år emellan har bråkat jättemycket som barn.

Jag upplever det precis som du, att det blir mindre bråk ju större den minsta blir. Jag har två år mellan mina men det är först nu när lillebror börjar kunna leka lite och prata lite som det funkar för storasyster att vara med honom utan att hon ska panikskrika hela tiden.

Jag tror också att det blir mindre "bråk" ju större åldersskillnad det är mellan barnen, men det beror nog på att de leker mindre med varandra. Så man får nog se det som "ju mer lek ju mer bråk".

Jag har två år mellan mina och tycker att det blir mer och mer bråk ju äldre de blir. Den äldsta börjar att komma på en annan nivå än yngsta och istället för att leka glatt ihop som de gjorde innan är det tjafs och bråk. Den äldsta blir irriterad på den minsta för att han är barnslig, och den minsta blir irriterad på den äldsta för att hon är tråkig, inte vill leka samma lekar längre eller inte vill leka alls.

För oss har det gått i perioder. Det fungerade jättebra i början tills lillebror började röra på sig och ville ha samma saker som storebror. Under en period så var det mycket bråk och stök, men när de vande sig vid att dela med sig och turas om så har det gått bra.
Lillebror är senare än snittet i sin språkutveckling och har inte så många ord, men de kommunicerar bra och leker massor tillsammans nu.
Vi har 34 månader mellan våra barn.

Eftersom vi har den ålderskillnaden mellan våra barn så trodde jag inte att de skulle leka alls förrän den ynste hade blivit 4-5 år, men redan vid 2-2,5 år har de lekt jättemycket hemma. På förskolan leker de däremot sällan, de går visserligen på olika avdelningar men de leker inte heller ofta när de är ute på den gemensamma gården utan har sina olika kompisar.

Jag har dock inte förväntat mig att de ska leka utan ser det som en bonus när de gör det. Men storebror är den stora idolen för lillebror och han vill göra allt som storebror gör (vi borde döpt dem till John och Härman istället...) och storebror är generös och låter lillebror hänga på även när han har kompisar hemma.

Vi har 2 år 7 mån mellan de stora (båda flickor) och de har bråkat massor, men lekt tillsammans ännu mera och nu när de är 7 och 9,5 år är de jättetajta. Jätteroligt att se! Jag var lite orolig att de inte skulle tycka att en bebis till platsade i vår familj, men de har älskat sin lillebror, nu 13 mån, från första stund! De älskar att ta hand om honom och vill ofta mata honom och leka med honom. Ibland får jag t.o.m. säga till att de inte behöver göra så mycket för honom utan ska istället tänka på vad de själva vill göra. :)

Vi har också 19 månader mellan våra två småbusar och det var kärlek från första ögonblicket mellan dom. När lillasyster var nyfödd och storasyster kom hem från förskolan så kom hon alltid inkutande genom dörren hojtande "mammaaaa, beebisch". Det första hon gjorde, innan hon ens fått av sig kläderna var att rusa in och kolla så att vi var kvar och klappa på lillasyster. Ju äldre lillasyster blir desto roligare har de ihop, visst de har halvt ihjäl varandra lite nu och då men det slutar oftast med kramar.

Vi har 2,5 år respektive 3,5 år (till trean) mellan våra tre. Jag är övertygad om att syskonrelationen beror både på barnens personlighet och på åldersskillnad, rivalitet och föräldrarnas beteende.

Just nu har vi en liten kampanj för att förbättra relationen mellan tvåan och trean som är rätt lika egentligen, men där det är en del rivalitet och där de liksom måste träna sig på att umgås. Trean är 4 år och mellansyskonet har inte riktigt upptäckt att hon är så stor, utan behandlar henne ännu som ett småbarn. Men, vi kör lite trix, jag tycket att det hjälper lite i alla fall.

Anonym ovan kommenterade att hen inte lät storesyskonen ta hand om småsyskonet, och jag får säga att jag kör motsatt taktik. Jag vill lära dem ansvarskänsla (och samtidigt få hjälp) och tycker att det är bra träning, särskilt för söner. Hoppas att jag gör rätt :-) och inte sabbar dem för livet, det vet man inte alltid ;-).

Vad lika de är på bilden =)
Här har det funkat väldigt bra, stora vill gärna beskydda den lilla (ex om hon närmar sig en trappa, eller är ute på balkongen), men det är mycket bråk också, men jag har aldrig känt att det är konkurrens om uppmärksamhet.

jag har 15 månader mellan mina barn. Det börjar bli bättre men jag ser fram emot en ännu bättre relation sinsemellan dem. De är 3,5 och 2 år nu och bråkar mest och saker och principer :P

Vi har 1,5 år mellan våra och jisses vad dom har bråkat i ett par månader nu. Vår minsta han är så envis och vart så tidig med allt och ofta "stört" vår stora tjej i hennes lek osv. Nu är hon snart 3 och han 1,5 och jag hoppas det släpper snart och att dom kan börja leka mer tillsammans än att kivas hela tiden.

Tror det beror lite på. Min äldsta syster och jag kommer inte alls överens (hon är 6 år yngre), hon är klart och tydligt mammas lilla favorit och vi andra får väldigt ofta ge med oss för att hon ska få sin vilja igenom. Min yngsta däremot, hon är 12 år yngre och jag är hennes stora idol. Vi går på promenader, plockar blommor och jag kan ta med henne på stan när jag ska träffa kompisar ifall mina föräldrar behöver barnvakt.

Tror det är mycket vad föräldrarna gör det till. Min äldsta syster är väldigt mycket av en ögontjänare, och brukade säga till mina föräldrar att jag sagt alla möjliga saker om henne och sen stod hon och flinade när mina föräldrar skällde och skrek åt mig. Kom aldrig riktigt över att mina föräldrar aldrig lät mig förklara. Uppmuntrar man lek mellan barnen blir de nog bättre vänner, separerar man dem och gör allting till en tävling/försummar det ena barnet blir det nog extrem rivalitet.