Men kära Rose-Marie, orkar du det då? Alltså, det där lät kanske som kritik, men det var bara menat som välmening. Vi läsare är trogna och förstår om du inte bloggar så mycket, hälsa och familj är viktigast. Hoppas du får ny energi snart och kan se fram emot lite julledigt med familjen. Det är du så värd.
Jag håller med Fröken K.
Du bestämmer själv när du bloggar! Vi läsare som följt dig många år vet hur du har haft det! Jag tror att vi stannar kvar ändå även om det är lång tid mellan blogginläggen... (jag gör det iaf)
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, när jag får barn vill jag bli en sån supermamma som du är!!
Hej Ros-Marie!
Jag hoppas att du mår bättre och tycker att det va bra att di tog det lugnt ett par dagar, man måste verkligen lyssna på när kroppen säger ifrån.
Själv har jag precis blivit sjukskriven året ut pga utmattning.
Ta hand om dig!
Kram från Hanna
Puh! Jobba heltid och dessutom driva blogg på det sätt du gör låter tufft, och behöver man dessutom avsätta tid för rehabilitering så ryker ju den obefintliga marginalen ytterligare. Nä, det låter inte som att du har någon marginal i ditt vardagsliv (av det du skriver att döma, men jag har ju ingen aning egentligen såklart), och det vet jag är stressande, åtminstone för mig. Det är viktigt att fråga sig själv ibland om det är värt det, det man sliter med, och om det är nödvändigt. Ibland har man inget val, men ibland har man faktiskt det, även om det kanske inte känns så direkt.
Sen tänker jag att om du är van att arbeta deltid (+ bloggen) så är du kanske också van vid att orka saker vid sidan om. Men när man ökar arbetsbelastningen är det ju inte alls säkert att man orkar hålla samma tempo på fritiden, t.ex. genom att göra saker med barnen eller för sig själv, eller hålla en viss standard hemma. När jag jobbar massor, då låter jag allt annat gå på sparlåga, för annars pallar jag inte. Typ hemmet gror igen, enklast möjliga mat, bara slappa på kvällarna.
Ta hand om dig!