Det är många bloggläsare som tror att dom känner en bloggare bara genom bloggen men det är så mycket som utelämnas ur bloggen. Det är ju omöjligt att ta upp allt i bloggen och så skulle det nog vara rätt så tråkigt att "redovisa" allt man gör om dagarna på bloggen.
Sen så är det ju så mycket från ens historia som bloggläsare inte känner till, som har format en och som påverkar en. Oftast så skriver man som bloggare om det som händer nu och inte det som har hänt tidigare.
Igår när vi var på väg hem från kalaset så började jag och maken prata om en sak som inte ens han visste om mig (eller så har han kanske glömt bort det). Det hände när jag var 9 år och hade nyligen flyttat hit till Sverige. Jag sprang och lekte med en kompis när det kom en cyklist. Då kom vi på att vi skulle leka att denna cyklist jagade oss, sen minns jag inte exakt vad som hände för cyklisten körde på mig och jag fick hjärnskakning. Jag blev inlagd på sjukhuset för jag var väldigt förvirrad, mindes inte vilken dag det var...osv. En ganska allvarlig hjärnskakning alltså. Jag blev väckt var 3:e timme under natten och dom hade stenkoll på mig.
Långt upp i tonåren var jag fortfarande rädd när cyklar kom cyklande bakom mig. Jag kunde bli helt stel och stannade ofta tills cykeln hade passerat. Det är mycket bättre nu men jag märker ändå att det sitter i lite. Jag har lärt barnen att titta noga när dom korsar en cykelväg (ungefär som när man korsar en väg) och att dom inte ska gå på cykelvägar.
Nu som vuxen så är jag väl mest förfärad över att cyklisten (som jag minns som mycket äldre än oss) inte stannade för att se hur det gick med mig utan han lämnade ett skadat barn med ett annat litet barn. Jag minns inget mellan det att jag blev påkörd tills jag vaknade upp på sjukhuset. Har ingen aning om hur jag kom dit ens?!
5 kommentar(er)
