Jag har två vilda grabbar och tro mig, jag säger åt dom..! Syrran däremot har en av varje, där grabben är lugnet själv och dottern är en riktig vilde, men lilltjejen blir knappt tillsagd alls. Varför? Ja, det känns ibland som att "jag behöver inte det, för han var ju inte så där så hon lugnar sig nog snart.." Fruktansvärt irriterande!
jag skriver under på det du säger! har själv två gossar och är noga med att inte uppfostra dom till "pojkar" utan barn om du förstår hur jag menar. den ena är bara bebis ännu men storebror är en lugn och blyg liten kille och inte alls våldsam och bråkig. att folk förutsätter att dom ska vara på ett visst sätt för att dom har snopp gör mig galen!
Jag håller med!
Mina barn är väldigt lika varandra, trots att de är flicka och pojke. Var för sig är de faktiskt ganska lika varandra, men även tillsammans. Ibland förstärker de varandras finaste sidor, ibland varandras sämre sidor och ibland möts de mitt emellan.
Jag är också lärare, klassföreståndare för ett gäng 8-åringar. Jag vägrar se dem som enbart flickor eller pojkar. Det finns så klart energiknippen i båda grupperna, även blyga barn som jag vill stärka. Det går inte att generalisera alls i min grupp, att flickorna är si och pojkarna är så- barnen/eleverna är olika individer bara, som också beter sig olika beroende på vem de umgås med /arbetar med för stunden.
Pojkar är bråkigare än tjejer och tjejer kan inte leka ihop fler än två.
Så sant som det är sagt!
http://livetfrandenljusasidan.se/2013/09/10/det-dar-med-tjejer-och-tva-och-tva/
(icke... det sägs så jäkla mycket skräp utan eftertanke, kanske läge att refektera och försöka göra om göra rätt?)
Utöver det här med folks syn på hur pojkar och flickor ska vara tycker jag det är sjukt att vuxna människor både tror och praktiserar att de inte kan umgås med andra föräldrar som har barn av annat kön än de själva har "nej men Sara har ju bara flickor så jag kan inte gå dit med mina pojkar för då får ju de tråkigt" etc. Hur orkar man sätta upp så mycket begränsningar för sig själv och sina barn? För all del om de varit femton men SMÅ barn? Galet.
Jag har tre lugna barn. Två av dem är pojkar så jag tror det beror mer på uppfostran och personlighet än könet. Nummer 4 vet vi inte riktigt hur han är men inget tyder på at han blir annat än lugnet själv....som sina syskon :)
WORD!
Jag har två små vilda busar, de hoppar, springer, busar och lever om. Klättrar högre än barn som är äldre, hörs mest och syns mest. Vi säger till dom att lugna ner sig, inte vara så högljudda och så klart säger vi till direkt om de gör något som de inte får eller borde göra. Typiska pojkar va? Nej, det är två tjejer varav den ena är en riktig prinsessa stilmässigt, men varför ska man låta en klänning hindra en? Det gjorde aldrig jag.
Tjejerna har 2 ungefär jämnåriga kusiner som är lugnet själva, de är som små filbunkar, kan sitta i timmar och pilla med nåt, blyga små violer, typiska tjejer va? Nä, det är två pojkar.
Man ska inte generalisera så mycket, barn är barn och barn är alla olika men det beror inte på om de är pojkar eller flickor utan på vilken personlighet de har.
Jag har två grabbar som är vilda. Dom hörs, syns och märks. Och vi säger till dom. Det är INTE ok att brottas och leka "ninja". Lika lite ok som det skulle vara om Ingrid 3 månader skulle leka "ninja" sen. Jag tror absolut att det är mer personlighet det sitter i än kön ....
Jag håller verkligen med! Har 2 pojkar 3 och 5 år, och blir såååå frustrerad av folks förutfattade meningar. Verkligen tradigt att så många runt omkring generaliserar på detta vis. Istället för att se individen, barnet för hur hen är.
Håller med mamman till L&L, då det känns väldigt märkligt att föräldrar uppmanar sina barn att leka med ett kön. Var på badplatsen i somras då en mamma med sin dotter inte såg åt mina barn , utan bara uppmanade barnet att leka med min väninnas dotter, samt fråga vad hon hette etc.
Där stod mina gosiga, härliga, ibland busiga, ibland lugna individer till barn och blev bortvalda av en vuxen person pga att de har en snopp mellan benen. Väldigt märkligt, då jag anser att vi borde uppmuntra våra barn att se alla, och inte döma eller utesluta någon pga av kön.
Jag undrar verkligen hur tankarna går när detta händer, att uppmuntra sitt barn till umgänge med ett speciellt kön, pga generaliseringar och som bambi påpekar ett sätt uppfyller denna profetia. Wny?
Med vänlig hälsning Lisa
Jag har två lugna barn (ett av varje kön) och en riktig vilde, en tjej som är 7 år. :) Båda mina tjejer, som är 7 och 10 år, har många kompisar av båda könen och jag har aldrig tyckt att det varit nåt konstigt med det. Det hade jag också när jag var yngre. De får välja sina vänner själva!
TILL MIN STORA BESVIKEKSE :-"Var är receptet på dessa otrolig vackra å mycket intressanta
erkbakelserna, som visas på
START-SIDAN/BILDEN???..
Hejsan
Hittade precis hit och har läst genuskategorin nu! Va klok och bra du är! Jag håller med och håller med och håller med :p ville ba säga det! Kram Linnea