God morgon ny vecka! Helgen har varit ganska lugn. Vi tog ner studsmatta inför vintern och jag var ute på promenad med Natali. Zack var på kalas hos en kompis igår. Kompisen bor i samma område som oss, ca 600 meter ifrån oss. Så, för första gången fick han gå själv dit och hem själv. Han såg verkligen fram emot att få gå själv och såg det som en stor grej att äntligen få göra det. Han är ju faktiskt 8 år och jag vet att det är flera i hans klass som går själva från och till skolan (men dom bor rätt så nära skolan och vi har lite över 3 km till skolan). Så han var så stolt över att han hade gått alldeles själv (han ringde mig när han kom fram och ringde mig när han gick ifrån kalaset).
Men jag är kanske lite av en hönsmamma också. Jag tror också att min uppväxt i USA kan ha påverkat mig när det gäller detta. Jag växte upp med skräcken att jag kunde bli kidnappad när som helst när jag var barn och varje morgon blev jag påmind om detta då det på mjölkpaketet alltid var bilder på försvunna barn. Så, nu när jag själv har barn så känns det lite läskigt att släppa iväg dom helt ensamma.
Jag försöker tänka på att här i Sverige kidnappas det ju inga barn. Vi pratade om detta lite när jag var i Berlin på work shoppen, där fanns en dansk tjej som nyss hade blivit mamma (hon hade en 9-månaders bebis hemma) och hon berättade att i Danmark så lämnar man bebisar i barnvagnarna utanför caféer och utanför affärer. Det är inga barn som försvinner. Det är liksom så man gör i Danmark. Sen så berättade hon om hur en dansk mamma hade rest till New York och gjort som hon brukar – lämnade bebisen utanför caféet medans hon gick in och fikade. Men i New York kan man ju inte göra så (!!), därför kom polisen och hade ett allvarligt snack med henne…. Det hade visst blivit en stor grej av det hela, vilket man kanske kan förstå. Det är ju en helt annan kultur när det gäller sånt i USA.
0 kommentar(er)
