Oj, vilken känslosam vecka det var förra veckan. En nära kollega till mig slutade och det är alltid jobbigt att säga hejdå. Jag vet att vi kommer att ses igen, men det är ju inte samma sak som att få ses vardag på jobbet.
Mina egna mentorselever tog studenten. Egentligen är ”studenten” inget som berör IB, förutom att ”nu är skolan slut”. Men dom var egentligen klara med skolan redan i mitten av maj när deras exams var klara. Men nu fick dom äntligen fira det…
Senare i slutet av augusti kommer vi att ha en diplom ceremoni för IB eleverna också.
Men på jobbet så är det inte bara IB elever, utan vi har just nu tre andra program (till hösten blir det ytterligare ett program). Jag jobbar på en kommunal skola, där IB är en liten del av den stora skolan.
Vi dukade upp fint till studentlunch på studentdagen, för alla skolans elever som tog studenten och alla lärare.
Det kändes nästan som att jag släppte iväg små fågelungar som skulle flyga för första gången….
En av mina egna fågelungar hade också ett mycket jobbigt avsked. Han ska nämligen börja mellanstadiet och behövde då säga hejdå till sin underbara och helt fantastiska lågstadielärare som han har haft förmånen att ha i fyra år. Hon har varje dag i fyra år gett alla elever en hejdå-kram i slutet av dagen. Barnen har verkligen känt sig sedda och älskade av henne. Så jobbigt att säga hejdå till henne men jag vet att hon har gett barnen en väldigt bra grund att stå på nu inför resten av skolan.
Efter barnens skolavslutning gick vi och fikade på café.
Ja, det var länge sen jag grät så här mycket under en vecka som jag gjorde förra veckan. Men det betyder också att vi har haft turen att haft så många fina människor i våra liv. <3
0 kommentar(er)
