
Ok, jag måste nu erkänna en sak.... Ni som följer bloggen kanske minns att jag kände så otroligt starkt för att barn ska sitta bakåtvända i barnvagnen (alltså mot den som "kör" barnvagnen). Nu är det så att vi faktiskt har vänt på Zack.. *skäms när jag berättar detta*
Men så här var det... Zack satt hela tiden och tittade ut på sidorna så då påpekade sambon att vi nog borde vända på honom. Han verkade vilja titta på allt... så jag sa vi kunde väl testa och visst jag måste erkänna att Zack verkar trivas bättre i vagnen. Han sitter tillbakalutad och verkar njuta av färden mer.
Så Zack kommer nog få sitta framåtvänd i sin barnvagn från och med nu. Jag känner mig besegrad. Fast samtidigt så ser jag inte det som en dygd att hålla stenhård på sina åsikter även om allt bevisar motsatsen. Man måste kunna utvecklas och därmed också ens åsikter och värderingar.
Fast oftast så vill man ju inte det. I psykologin så brukar man förklara det med att åsikter och värderingar ses ofast som en del av ens självbild och det är svårt att ändra på. Samtidigt är det också en trygghet att inte ändra på sig, för då har man ingen aning om vad andra kommer att tycka om ens nya värderingar/åsikter eller hur man kommer att bli behandlad om man helt plötsligt ändrar åsikt. Så det är nog därför jag skäms lite när jag berättar att jag ändrat min åsikt gällande framåtvänd/bakåtvänd, men samtidigt så känns det bra också... jag vill ju inte hålla benhårt på mina åsikter bara för att...