Några har undrat om bönan var planerad. Nu har jag varit urusel på att svara på kommentarer när jag har mått så illa, så jag svarar i ett inlägg istället.
Både ja och nej. Det var lite grann som sist. Förra gången så var vi lite "oförsiktiga" under två månader och vips var jag gravid. Trodde knappt att jag kunde bli gravid innan Zack (av någon konstig anledning). Men jag trodde verkligen inte att det skulle gå lika lätt denna gång. Jag tänkte att vi hade nog tur att det gick så lätt förra gången.
Så vi tänkte lite "det händer när det händer". Även denna gång så räckte det med två månader och vips så var jag gravid. Även fast hela min släkt har jättelätt att bli gravida (min syster säger att det räcker med att en karl viftar med sina kalsonger så blir hon gravid och min kusin blev gravid en vecka efter hon slutade med p-piller) så hade jag ändå i mitt huvud att det går nog inte lika lätt denna gång...
Så man kan väl säga att bönan var planerad, men jag trodde inte att bönan skulle flytta in så snart. Jag förstår verkligen att vi har tur som har så lätt för att bli gravida, vi slipper mycket orosmoment och stress som detta med att försöka att få barn kan skapa. En blogg som jag kan rekommendera är Innan du fanns om ett par som äntligen har blivit gravida efter ett antal IVF-försök.
Men nu har jag sagt att det räcker med två barn. Jag vill aldrig mer må så här dåligt. Att i flera veckor må illa är tortyr, så jag säger aldrig mer! Sambon tror inte riktigt på mig, utan tror att jag om några år kommer att ha glömt illamåendet och börja längta efter en till... jag har svårt att tro det just nu när jag ligger här i sängen och försöker skriva på datorn (det är ju assvårt att skriva på dator när man ligger ner!) och med spyhinken bredvik sängen. Det räcker väl med två underbara barn?
11 kommentar(er)
