bambi

Vill inte höra orden
Usch idag så fick jag så där ont i magen igen. Känslorna kom tillbaka...

Min mobil hade dött (som den ofta gör då jag är lite lat med att ladda den) och jag hade tre nya meddelanden. Två från min mamma och ett från Karolinska. Ont i magen. Varför ringer sjukhuset mig? Tankarna börjar snurra. Dom vill att jag ska ringa upp, men jag vågar inte. Vill inte höra vad dom har att säga. Vill höra några hemska ord. Sambon säger att han kan ringa istället när han ser hur förstörd jag blir, men det känns ju fånigt. Till slut så tvingar jag mig själv att ringa upp sjukhuset.

Med sambon bredvid mig så får jag veta att dom vill ändra tiden för mitt återbesök. Dom vill att jag ska komma tre dagar tidigare. Varför då? Är det något farligt som gör att det är mer brådskande, tänker jag... (bara 3 dagar, men ändå..) Men nej, läkaren ska operera den dagen och måste flytta besöket... aaaaaaaaaaaandas...

Ska jag bli så rädd varje gång dom ringer oväntat från sjukhuset? Jag får ont i magen bara jag tänker på det där hemska hemska samtalet med sjuksköterskan... "ta med en anhörig" ekar i huvudet... vill aldrig mer höra dom orden.
#1 - Apan satt i granen

Usch vad läskigt!



Jag förstår din rädsla. Acceptera den och bli vän med så kommer den inte kännas lika otäck sen. Stor kram!

#2 - Linda

Ja, den där känslan känner jag igen. Det har varit många gånger då de ringt från sjukhuset som det liksom ilar till i magen av oro. Särskilt när de ringer utan att man väntat på samtal därifrån.



Hoppas återbesöket går bra!



Kramar!!

/Linda

#3 - Annica

Känslan är hemsk. Så länge man vet att risken finns för dåliga nyheter då är det nog svårt att bli av med den där rädslan. Det kommer kännas bättre för dig efter återbesöket när du vet mer! kram

#4 - Annica

Skrev ett inlägg innan men det försvann. Provar igen :)



Den känslan är hemsk! Jag tror det är svårt att bli av med den rädslan så länge man vet att det finns risk för dåliga nyheter... Det kommer kännas bättre för dig när du varit på återbesök och vet mer! kramar

#5 - Jenny i Dalby(mamma till tre)

Usch ja, kan tänka mig att det måste kännas jättejobbigt. Jag som ssk är ofta med när tråkiga besked delas ut (gyncancer-diagnoser) och det kan verkligen vara väldigt svårt ibland. Skönt att det bara var praktiska skäl till flytten av din läkartid!

#6 - Evelina

Usch förstår att du får obehagskänslor när de ringer. Inte så konstigt!!

Många kramar

#7 - Carola

Tänker på dig och läser din blogg varje dag. Ska till min svägerska på sjukhuset i dag hon opererades i går för samma som du i går. Verkar ha gått bra. Svårt att andas ut för dig och din familj förstås innan du vet men hoppas allt går bra. Vissa prövas mer här i livet än andra verkar det som. Min svägerska är 46 år och fick en stor hjärnblödning för precis ett år sedan. Varit ett tungt år med en lång väg tillbaka till ett hyfsat liv och så drabbas hon så hårt igen. Har du ngt bra tips som man kan köpa i stället för blommor eller choklad? Vad hade du blivit glad för? Var rädd om dig och krama om dina barn och man och unna dig ngt fint.